En enkelbiljett till världen, tack!

Äntligen är det officiellt! Det är dags att sjunga ut. Berätta och bekänna. Det är någonting stort på gång.. Vi ska flytta, till ingen särskild stans och leva som digitala nomader på obestämd framtid. En enkelbiljett till världen, tack!

Självklart är inte detta någonting vi kommit på över en natt. Vi har levt med en längtan, länge. Egentligen visste vi nog redan när vi kom hem från den förra, och första, längre vändan att det inte var den sista. Våra ögon glittrar när vi pratar om möten, hjärtat värker när inga bilder gör världens vidunderliga vyer rättvisa och vi har bubblat av förväntan i planeringsstadiet av Nästa Äventyr redan innan det var ens ett embryo.

Det är här nu, Äventyret 2.0

I uppgraderad form ska vi undvika de fallgroparna vi föll i sist. Vi ska inte ha för bråttom, vi ska ta fler omvägar och vi ska alltid säga “ja!”. Allt detta hade vi önskan om förra gången, men inte möjlighet till. Begränsningens orsak var tidsbrist. Vi ville göra allt på en gång och det slutade med att vi gjorde massa, men i ett rasande galet tempo som inte tillät oss att riktigt följa annat än den redan utstakade rutten. Under det halvår vi reste landvägen från Buenos Aires till Mexico City upplevde vi helt otroliga saker, men vi valde också bort många spontana utsvävningar. Jag vill inte ångra någonting igen! Jag vill gå vilse, köra fast, bo kvar, resa i cirklar och byta håll.

Vi har sagt upp oss från våra jobb, vi ska packa ihop lägenheten och vi kommer vinka adjö till nära och kära som vi inte vet när (eller var) vi återser igen. Vi följer en dröm och tar lärdom av tidigare misstag. Den här gången har vi ingen returbiljett och vi investerar i någonting som ännu inte går att greppa.

Resan som nu tar fart, kanske aldrig tar slut…

Upptäcksfärd igen! Jippie!