Norge, ett nytt territorium i staten Backmanland

Håret klibbar i nacken och rumpan klistrar snart fast i den skålade plaststolen. Jag sitter i Cappelen Damms matsal. En elegant tjej i pennkjol och med en huvudbonad, som jag tänker måste vara någon slags uppdaterad version av en basker, viftar med handen framför ansiktet. Luften står still. Rödvin och rosiga kinder syns runt borden, men samtalen är lågmälda. Förlagsfolk i skjorta och beiga sommarbyxor. Somliga har fått bongar till baren, jag betalar vackert 65:- för ett glas som inte ens den mest enervrerande optimisten (jag) kan säga är halvfullt. Två sippar senare har jag flammat upp i ansiktet. Mitt dubbla tuggummi blir vått av vätskan. Jag ser ingen papperskorg.

Tar en rosa, liten post-it jag skrivit “grävskopa” på för att minnas.

Det har jag tänkt att Fredrik Backman ska rita, istället för en ponny. Grävskopan, och boken, skulle dedikeras till Poppo (som äger en egen kon, det är bra att ha när godset behöver omvårdnad, och är den person i gänget som snabbast blir Ove), men nu stannar det vid en tanke. Förlaget hade inga svenska böcker. Jag tänker att Poppo hade hatat folk (mig) lite om det blivit en fin teckning i en oläsbar bok. Såhär i efterhand tänker jag att jag självklart borde tänkt annorlunda. Klämmer in tuggummit i den rosa, lilla lappen och det trycks ut lite runt kanterna. Petar snabbt ner det i väskans ena hörn och hoppas skinnjackan ligger i det andra facket.

När klockan är en minut efter startdags ringlar det en liten kö till baren. Är folk redan på andra rundan? Det var längesedan jag drack vin (en vardag). Det var också längesedan jag var på klubb. Jag misstar ljudkillen för en DJ. Tänker för en liten (men allt för) lång stund att det kanske blir disco efter snacket. Killen i svart t-shirt har hörlurar, en dator och några reglage. Precis som Swedish House Mafia. Dansa på ett förlag. Det verkar konstigt. Marknadsfolket kanske släpper loss?

Bare Egil Band är Bare Egil idag och ska värma upp. Han rimmar och sjunger om valfångstmuseum i Sandefjord. Det är någon referens till äldre damer som jag inte fattar. Jag tänker på Rocky Ericsons galenskap, det överraskande med Björn Rosenström (en get som heter Ralf, jag älskar det än) och får höra texter om episoder som kanske kan komma direkt ur vad som möjligen har upplevts av Christer Pettersson. Genial och galen. Säkert snäll också, men det vet jag ingenting om.

Det första Fredrik gör är att sätta in en snus. På scen.

Vikten verkar viktig och hans storlek gör att han inte är särskilt svår att fånga (det var han som sa det, men jag tänker att en väldigt liten människa får väldigt svårt att fånga mycket människa). Han pratar om att alla svenskar på Twitter vill vara DJ:s (jag undrar om ljudkillen kanske också är det?) och att det inte är bra att prata skit om DJ:s för de kommer alltid i grupp (ljudkillen står forfarande ensam i alla fall, kanske är han inte DJ ändå?). Fredrik ställer sig också frågande till en sak som svenskar i Oslo kanske undrat i alla tider: varför är det två röda gubbar på övergångsställen? (Några har gjort sig besväret och frågat Statens Vegvesen, och anledningarna verkar väl lite.. norska)

“Det här kommer vara mitt liv”, säger Backmans fru om Jonas Crambys inlägg som blev upptakten till boken om Ove. För övrigt rekommenderar jag er i Sverige att köpa den! Jag tror den är bra, men jag har inte läst den eftersom den inte finns på svenska i detta land. Det ursprungliga inlägget handlade om män som vägrar erkänna att de har fel och några sådana känner vi nog alla till (oftast har ändå de andra fel..). Fredrik menar att Ove kanske har en dålig dag, generellt.

Ju äldre du blir, desto fler är idioterna

Boken blir roligare för att läsaren gillar Ove, samtidigt som han är en skit. Det är nog som med livet och fölk flest, utan det ena finns inget rum för det andra. Jag tycker Fredrik är duktig på att själv visa sig från flera sidor. Att ingen människa behöver vara en schablon. Han pratar om författarskap, familjens starka kvinnor, att bygga karaktärer och hamburgare. Eller, jag minns faktiskt inte om han pratade om hamburgare. Jag tänkte väldigt mycket på hamburgare medan han pratade i alla fall. Han har gjort bra reklam för dem, herrn. Min herre har inte gjort så bra reklam för hamburgare. Han lagade några häromkvällen som rasade isär så mycket att vi fick smöra dem på brödet.

Evolutionen framstår som stressad jämfört med bokbranschen (citat Backman, enligt programledaren, i en ospecificerad intervju – jag tar inget ansvar för källan)

Sedan kommer Erlend Loe. Han högläser. Svarar på frågor. Högläser igen. Lockar till skratt och pratar om recensioner av recensenter som handlar om recensioner. Det roas förlagspubliken av. Sen kommer Fredrik tillbaka och det blir ett slags panelsamtal om förväntningar, författande och en eventuellt förekommande depression. Det kan bli en bok det också, fast det kan tänkas vara trevligare att slippa.

Det bildas kö till bokbordet efter att samtalet avslutas. Kanske målas det ponnys. En kanske 11 år ung kille i Yankees-keps drar (vad jag antar är hans) pappa i armen och puttar honom framför sig. Kanske vill han ha någonting målat i sin första bok, utan pratbubblor? Kanske är det en bedrift att klara av att använda “kanske” tre meningar i rad?

I hörnet står DJ-killen och gäspar. Ingen dansar.

Jag satt mig igenom denna kväll med tanter och kultur igår, och se, jag fick en t-shirt! Kanske hade Ove klagat lite på fabrikatets kvalitet, men jag är väldigt nöjd! Nu kan jag för alltid minnas kvällen då Poppo inte fick en grävmaskin ritad i en bok på ett gammelsvenskt språk.

Tänk sen dagen då jag tröttnar på t-shirten och t-shirten reser med Frälsis till ett annat land. Då kommer någon, ur ett helt annat sammanhang, kanske bygga en egen historia om vem Ove är. Det är också en berättelse jag vill läsa!

Sen: Skammen att passera alla medlemmarna i bostadsrättsföreningen, som efter fullförd vårstädning dricker öl på innergården. “JAG HYR I ANDRA HAND” vrålar jag. I mitt huvud. Alla grannar hatar mig och jag har svårt att få in nyckeln i låset när jag sprungit upp för alla trappor till sjätte våningen. Vi flyttar snart. Det ordnar sig! Jag har en kick ass t-shirt (och en väldigt fin ❤Ove-pin)!

(Ber om ursäkt på förhand att jag inte lade någon kärlek i efterhand på att ta bättre bilder. Jag var väldigt trött!)