Jag lever i ett litet undantagstillstånd

Lägenheten är nu en spillra av vårt hem. Det växer fram flyttkartonger och högar med gamla hudavlagringar. Vi flyttar snart. Vi städar inte längre. På sin höjd moppas golvet av, där vi går. Spisen torkas av i en svepande rörelse och handfatet har tandkrämsfläckar på kanten. Sängen ser ut som en t-rex har bäddat den, blommorna slokar och fruktkorgen är full av krafs (högar med post-it:s, sladdar, smycken, häftapparat, kortlek, gamla batterier, en klocka, bankdosor, räkningar osv).

Det här är inte längre mitt hem, det är en katastrofzon

Kanske är det bra med en övergång. Kanske är det helt naturligt att vi inte bryr oss längre. Om mindre än två veckor är lägenheten tom. Sjukt. Det är så himla nära nu!

Något jag är stolt över är att jag fortsätter jogga – utomhus!

Min älskade, fantastiska, härligaste lördag förmiddag har igen spenderats med löpning. Jag är fan inte snabb, men starkare! Joggar uppför, släpper till nedför. Knäna gnisslar, men jag är glad! Den där appen Moves gör också att jag har koll på hur länge, långt och snabbt det går. Det är otroligt motiverande!