Vi seglar i Stockholms skärgård – för första gången

I Vaxholm är blommorna längs med kajen planterade i krukor formade som knubbiga små segelbåtar. När vår färja ut mot Möja passerar kajen slår bränningar upp mot sidorna och båtarna som ligger på rad vid tankarna trängs alla på samma sida, den i lä. Skärgården ligger inbäddad i ett grått dis och kaffet smakade nog nybryggt igår. Segelbåtarna ligger guppande som små korkar. Många söker skydd i små vikar. Förmodligen lägger vi ankar på just detta vis ikväll.

Vi mönstrar på en segelbåt för första gången

När vi lämnade Strömskajen framför Grand Hotell började verkligen vårt äventyr. Tänk, vi ska åka landvägen till Singapore! Bil, båt, buss, tåg. Inte flyg. Vi har en varsin ryggsäck med alla våra nödvändigheter och en väska med alla våra teknik(o)nödvändigheter. Det är en uppkopplad upptäcktsfärd av digitala nomader. Vi saknar nycklar till ett hem, men vi har tillgång till världen. Första steget går via den 22 fot långa seglaren Esperanza med kapten José.

Låt äventyret börja!!

Vi sätter storseglet medan jag håller rodret. För att hålla oss i lä gör vi några cirklar bakom en kobbe. Det blåser friska vindar när vi lägger ut från Norra Stavsudden. Vi seglar på riktigt för första gången!!

Vindögat är mitt i vår riktning och vi måste kryssa. I ganska grov sjö går vi ut mot fjärden. Vi lägger oss i 45 grader mot vinden, men kommer knappt framåt. Avdriften är stark och vi rör oss mer i sidled än framåt.

Genuan ska upp. Mattias och José hissar seglet och farten ökar. Förseglet gör verkligen sitt jobb. Vi gör lite över 5 knop (båtens maxfart är 6 knop) och kommer rätt ut i vågorna och börjar luta något helt fruktansvärt. Vågorna slår på sidorna och det är mycket att parera med rodret. Det går alldeles för hårt så innan vi slår får Mattias visa sig på styva linan och bärga ner segel på egen hand. Kapten står vid rodret och ropar instruktioner och varnar när det kommer in extra stora vågor.

Plötsligt är det bara vi och storseglet igen. Farten, lutningen och farligheten minskar, men vi kommer inte framåt. När vi försöker slå har vi inte ens fart nog till det, så vi smyger in bland kobbar och skär igen. För motor puttrar vi mot Stora Kalholmen.

Väl framme har besättningen på båten Bellami lagt till i en lagun. De känner vår kapten sedan förut och har bokat bastu till kvällen. Innan det äter vi gravad lax och grillar sedan fläsk och citroner. Dricker ankardram (shot för lyckad anläggning) och bubbel.

När det mörkar tar vi en famn ved och går ner till bastun. Kalla dopp och varm fuktighet gör gott för kropp och själ minsann! Sömnen i förpiken förgylls sedan av vattenskvalp och ett litet vaggande.

Första seglingen var tuff, men ack så härlig! Inte så härligt att kapten, som var säkerheten själv under seglatsen, efteråt viskade att det nog inte var så bra att lägga ut alls… Tur att bastuns varma ånga gör att alla eventuella tvivel om fortsättningen dunstar.

När vi somnar vet vi ännu inte att en helt fantastisk dag två väntar…