Bajkalskön är Sibiriens pärla och för oss en stillsam fröjd

Från trasiga lakan och dammiga gator, till frisk och klar luft och ett nybyggt hotell. Vi bor nu i Listvyanka vid Bajkalsjöns strand. Från att ha haft ständigt oväsen från trafik i öronen i flera veckor har vi nu syrsor och sjöbris. En semester, på semestern. Att sätta på sig vita tofflor efter duschen, gå ut på vår lilla altan och sätta sig med en nybryggd kopp kaffe på fåtöljens armstöd. Jag kunde inte begära mer. Tystnaden och naturen är så välkommen!

Duschkit, sykit, raklödder, hårblås, duschkabin, fluffiga handdukar, kam och skoputs. Vi blir bortskämda!

Längs med den steniga stranden ligger (och står) människor och solar. Det är kallt i den djupa sjön, men en del simmar. Det är en liten medelhavsresort, mitt i Sibiren. Det är en god del vräkiga bilar, men också små timmerstugor (som inte alla är byggda igår).

Även fast att det inte direkt är kritvita stränder och en fantastisk strandpromenad är det verkligen en tillflykt. Vi stortrivs, och jag (kanske inte Mattias) längtar verkligen tills vi ska bestiga något här! Ut i naturen. Vandra.

En attraktion de ropar ut i högtalare här är att det går att åka på en utflykt där en får smaka mineralvatten. Rent vatten direkt ur marken! Hör ni hört va? Knäppt.

Ps. Någon önskade mer matbilder ;) Maten påminner i stort mycket om maten hemma (rotfrukter, soppa, fisk, ris och potatis). Mycket pannkakor, dill och gräddfil. Bjuder på min lunch idag, potatispannkakor (råraka skulle jag tro) med just dill och en klick gräddfil. Mums! Och en lokal specialité är rökt omul (fisk som påminner om lax). Hittade resterna av en på backen. Imorgon ska vi till fiskmarknaden och köpa oss en egen!