Listvyanka är en sömnig by under utbyggnad vid Bajkalsjöns strand

Bajkalsjön är Sibiriens svar på Europas Medelhav. På stranden tillagas nasi goreng och grillspett. Öl serveras inte från de små matbodarna, men frågar en efter en kall ringer de ett samtal och en servitör från någon av barerna uppe på gatan kommer nedspringande. Bord och stolar får hyras per timme (ca 20:-). Unga killar med neonfärgade linnen står framför sina, till synes, snabba båtar och erbjuder en tur på 7-8 minuter för en hundring. Mattias skrattar. Antalet hästkrafter är enligt honom inte särskilt många…

Får det lov att vara en kotte?

Invid hamnen och längs med promenaden säljs halsband, gosedjur och prydnadssaker. Och kottar. De säljer grankottar för 30 rubel (6 SEK) styck. Vi lyckas inte få fram vad själva idéen med att köpa dem är. Kanske finns det ingen, utan möjligen är det en souvenir så god som någon annan. Några köper drömfångare, andra slår till på en kotte.

Kallt bajkalvatten, rätt upp i …

En man med svarta, urtvättade mysbyxor och guldtänder skrattar. Han viker sig dubbelt och slår sig för knäna. Vi vänder oss om och ser två tjejer sitta på huk i vattenbrynet för ett foto. Vattnet är kristallklart och iskallt. En våg kommer oväntat från den stilla sjön. Tjejerna tjuter och blir blöta om baken. Mannen med guldtänderna vecklar upp sig och ropar sen efter oss om vi behöver skjuts. I Ryssland kan alla bilar vara en taxibil, bara du betalar.

Tillbaka till staden…

När det passerat ännu en solnedgång och ännu en disig morgon är det dags för oss att åka tillbaka in till Irkutsk. Vi närmar oss avresa mot Mongoliet. Innan det ska vi tillbringa en timmes tid i en skumpande minibuss som plockar upp passagerare efter vägen. Tills det att bussen är full sitter skylten om destinationen uppe. Sedan plockas den ned, varningsblinkers slås av och gasen trycks i botten. Det finns ingen tidtabell, men ändå ett tydligt system. Jag undrar om detta organiserade transportsystem sker svart, eller om de faktiskt driver firma? Chauffören eller passagerare kan inte engelska. Jag gör ingen journalistisk bedrift och tänker inte gräva vidare.

Tack Ryssland!

Vi lämnar Ryssland, häpna och överraskade. Vem tänkte att Sibiren skulle vara så likt Skandinavien? Det finns harkrankar, ekorrar, brännässlor, smörblommor och husmanskost. Det finns jäääättemånga björkar och ännu flera hjälpsamma, nyfikna människor. Vi blir frågade om varifrån vi kommer (vanligaste gissningen är Tyskland), vad vi heter och om vi letar efter något (oftast, ja).