Ulaanbaatar är faktiskt en stad i Mongoliet

Ulaanbaatar är mycket mer stad än vad jag förväntade mig. Det byggs femton våningars kontorskomplex runtom i hela centrum. Det är skyltar på engelska, varav alla inte helt lyckade (till exempel frisörsalongen “Destroy”). Det finns irländska pubar, koreanska restauranger, parker, teatrar och trafik. Mycket trafik. Det tutas mycket, och kanske inte alltid för helt relevanta saker. Om någon dröjer ett par för långa sekunder vid en korsning är det genast flera som slänger sig på hörnet.

Enligt vår värd är det ändå väldigt lite människor i Ulaanbaatar nu, för det är fortfarande sommartid och inte förrän skolorna börjar i september börjar det stora flertalet röra sig in från landsbygden till huvudstaden. Så länge vädret tillåter vill de flesta leva traditionellt, som nomader i gers (de traditionella, vita yurt-tälten). När kylan kommer rör sig dock många in till staden. Över hälften av landets invånare bor i huvudstaden och för flera av detta är sommaren som nomad mer en campingsemester.

Dock lever nomadtraditionen fortfarande stark, och vi ska nu ge oss ut i landet. 12 dagar ska vi resa runt, ned till Gobiöknen i söder och sedan nordväst till berg och stäpp. Det blir nog ett nomadliv, utan wifi och blogg, men håll tillgodo! Vi är snart tillbaka!