Mongoliet runt på 12 dagar (en försmak av vildmarken)

I nästan två veckor har vi susat (och studsat) runt i Mongoliet. Jag har blivit nypt i tutten av en skrattande mongolisk man och bästis med en liten get. Vi har gått promenader med hundar som visar vägen och vi har gått över daggstänkta berg fallera. Vi har klättrat till tempel bland klippor och snubblat över kamelskelett i Gobiöknen. Vi har badat nedanför ett vattenfall och diskat i floder (och i duschen en gång). Vi har krupit i grottor och skålat i jäst stomjölk, för att skölja ned det med en slurk Djenghis-vodka.

Nätterna har varit kalla och så stjärnklara att vi kunnat sträcka ut handen och plocka ner ett dussin. Ibland har vi suttit runt stearinljus i mörkret och delat rödvin och historier med andra resenärer. Det har ofta gått många dagar mellan tillfällen med  rinnande vatten och vi har haft damm ända in i cyklopen (som ligger i en tät burk, nederst i väskan). Vi har badat i varma källor och gått barfota genom kärr. Elden i kaminen har ibland varit gjord på torkat hästbajs och kisspauser i det fria har varit regel.

Att elda torkat hästbajs i kaminen är en dröm för ordvitsare som oss. “Jag ser att du tänder på bajset älsk..”

Jag har blivit livrädd när små hamstrar försökt bygga bo i vårt tält och skrattande överlycklig när jag insett att det bara är de små gnagarna med stora öron (som chinchillor nästan). Vi har sett gamar och storkar och svalor och kråkor och duvor och gäss. Och fiskmåsar. Igelkottar, rävar, hjortar och getter, och kossor och kameler och hundar. Mattias hörde vargen yla en natt och det är akktud småhästar överallt. Vilda, tama och lite av varje.

Vi har sett vidunderliga vyer. Åkt genom grönskande dalar. Haft horder av galopperande hästar runt om oss. Mött människor som skrattar och ler. Barn som rider och cyklar och ser på tv. Unga som driver hjorder av boskap på motorcykel. Mobiler som laddas med solceller och dricksvatten som hämtas ur brunn.

Det har varit så mycket mer än vad vi väntade oss. Så mycket bättre! Intryck och skratt och långa bilfärder i en rysk minibuss på vägar som kanske mer är ett spår över stäppen. 250 mil på 12 dagar är en bedrift när vägarna finns på kartan, men inte som platta asfaltssträckor. Vi har gumpat oss igenom många timmar, men också fått så himla mycket nytt att värdesätta.

Vi är trötta, men lyckliga!

Mer om Mongoliet kommer…