Det finns inga vardagar längre

Jag har förbrukat mina vardagar. Idag raderade jag alarmklockans förinställda funktion att ringa 06.15 på vardagar. Den har inte funnits kvar för att den faktiskt används, utan mer för att det känts som att den kommer behövas snart igen. Det kommer den inte göras.

Förr var en kvart skillnaden på alldeles för tidigt och lagom tidigt. En arbetsdag kunde inte börja innan 07.00 och med 25 minuters resväg var det optimalt. I vardagen var mycket förutbestämt. Förprogrammerade inställningar och ett liv likt en omvänd 5:2-diet. Jag fullkomligt älskade mitt jobb, att göra det bra, att utvecklas och växa. Allt detta händer i en karriär! Men det är lätt att bli fartblind.

Nu, när vi närmar oss två månader på resande fot, börjar äventyret sjunka in. Det är inte en lång semester, utan ett liv av dagar. Inga vardagar, men dagar med vardagliga saker och några rutiner och äventyr. Vi bestämmer från stund till stund. Vi växlar tempo, byter platser och perspektiv. Nya människor, flyktiga bekantskaper och växande vänskaper. Det händer mycket och ibland just ingenting.

I det här möter en verkligen sig själv. Varken jag eller du är detsamma som de prestationer vi står för. De är en del av oss, men definierar inte vilka vi är. Det är skönt att vara lugn i det.

Tack självkänslan! Tack mamma och pappa!

Idag klev vi på kinesiska muren och inatt ska vi vara vakna för att se VM-kval. Turligt nog hittade vi idag också de första svenskarna att hänga med!

Annars kan vi syssla med så lite som möjligt också. Som balansövningar.

Bilderna här har Mattias tagit, kudos! Från Stockholms fantastiska skärgård.