Ett besök på kinesiska muren är att vandra på en stor del världshistoria

Kinesiska muren är ett av världens sju nya underverk och är det längsta byggnadsverk som människan skapat. Den populära myten om att kan ses från månen stämmer inte, men den är ändå ett otroligt monument på ca 640 mil (längden varierar något, främst uppåt, beroende på vilken källa en går till).

Kanske kliver vi runt på politiska fångars gravar…

Muren är inte enhetlig utan storlek och konstruktion varierar. I Inre Mongoliet är muren mer en vall, hopskrapad av den jord som finns tillgänglig i det karga ökenlandskapet. Norr om Beijing löper istället en faktisk mur på kammar av spetsiga berg. Landskapet är otroligt, och det är inte svårt att föreställa sig den arbetsinsats som krävts.. En medresenär berättar att han läst att många av de tiotusentals som dött under bygget ska många vara begravda inne i muren. Vissa skelett har hittats och tros faktiskt vara några av de fångar som straffats med att utföra underverket.

Den kinesiska muren var nog inget optimalt försvar…

Redan innan Kristus födelse år 0 fanns kortare murar i områdena där muren löper. Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi gav sedan order om att förstärka och förlänga de existerande sträckorna. Under dynastier har sedan muren ömsom förfallit och förstärkts. Muren skulle skydda Kina från de anfallande nomadfolk i norr. Kanske var det inte någon väldig succé som försvarsmur. Bygget var extremt kostsamt, och dess försvar inte ogenomträngligt. Ola Wong har skrivit “Myten om den stora muren” i Vagabond och skriver där att muren går att rida runt, förstöra och vakter går att muta.

När mongolernas imperium under 1200-talet också innefattade Kina var det ett kvitto på att skyddet från muren inte var optimalt. Under nästan 200 år härskade de innan den efterföljande Mingdynastin kunde sätta fart och, ja, fortsätta bygget av muren – ännu mer intensivt. Ändå kom manchurerna, norrifrån och tog över makten. De omvände murens användning. Nu höll muren kineserna inne. Hemlandet skulle under manchurerna hållas etniskt. Detta förbud försvann först 1860.

Vart ska jag som turist besöka muren?

De sträckor av muren som besöks av turister är till största delen restaurerande delar av muren som byggdes under Mingdynastin (1400- och 1500-tal). Norr om Beijing finns många val om vilken del en ska besöka. Badaling är mest känt och har flest besökande per år. Där hopas turister och försäljare.

Två andra alternativ som Ditte, en engagerad läsare och bloggare som bott i Beijing under nästan 4 år, tipsat om är:
– Mutanieu: Ta linbanan upp och vandra sedan till höger på muren ca 1 km, då kan man ta en sittlift ner eller åka rodel. Kolla priset så att ni betalar enkel väg upp i linbanan. Gör upp pris om taxi på förhand (bör ligga på ca 500-600 yuan) och se till att chauffören väntar på er.
– Jingshaling och vandra till Simatai. Fråga om hotellet/hostelet har turer dit.

Om du inte köpt en tur där det är inkluderat allt (fråga alltid specifikt vad som ingår) är matsäck, mycket vatten och eventuellt en vindjacka bra att ha med. Kolla av vädret så att du kommer dit en klar dag!

Vår tur till kinesiska muren

Vi bokade en dagsutflykt via hostelet (Leo) till en del av muren som de kallade för sin hemliga plats. Priset var rimligt (260 yuan, med allt utom dryck inkluderat) och vi värdesatte enkelheten med att komma iväg direkt från platsen vi bor på. Löftet om att det inte skulle vara andra turister eller horder av försäljare visade sig (till vår stora glädje!) stämma. Vi mötte två personer på väg ut när vi anlände, annars var det bara vi och de andra sju personerna i samma grupp. Magiskt!

Jag kan avslöja att den hemliga platsen hette Renmant och låg mellan Shuiguan och Badaling. Det var inte helt enkelt att hitta (inte skyltat vad jag såg), men det går nog att luska sin väg dit på egen hand. Till exempel Google har mycket att berätta om hemligheten, så till exempel här står lite om hur en tar sig dit med buss.

Vindlande bergstoppar, extrema lutningar och vakttorn på höjderna. Remsor av mur löper vidare som en ringlande orm över bergskammarna åt båda hållen. Kinesiska muren är under våra fötter. Vi var äntligen (enligt Mao) “riktiga” kineser!

Idag när vi vaknade bränner det fortfarande gott i musklerna…

Den restaurerade delen av muren är relativt enkel att ta sig fram över, men det erbjuder ändå god träning för vader och rumpa. När vi sedan kom in på delen som förfallit blev det vanskligare att ta sig fram och tidsbrist gjorde att vi kanske inte riktigt kom så långt som vi önskat. Vi hade ca 2,5 h på muren och hade nog önskat en timme till, för att ta oss över nästa krön, för ännu en fantastisk vy. Guiden gav oss instruktioner om att inte fortsätta på delen som inte har restaurerats, men det förstod vi inte (kanske lite medvetet och inte fullt regelmässigt). Det var också en fröjd att få se muren i sitt egentliga skick.