Att cykla i Beijing är att bli ett med staden och hipstern har hittat även hit

Centrala delarna av Beijing innehåller många av sevärdheterna, men det är ändå långa avstånd. Vi har ändå promenerat mycket (timmar om dagen) för att kunna transportera oss lite långsammare. T-banan är enkel och billig (2 yen per resa), samma med taxi (de första 3 km kostar 13 yen, så åk alltid med taxameter!).

Att cykla i Beijing är att bli en liten del av en stor organism

Staden är i princip helt platt, vilket gör den extremt cykelvänlig. Vidare finns det på alla större gator fält för cyklister och mopedister. Där flyter elmopeder tyst och förarna använder tutan flitigt. Fotgängare finns överallt och när en trampar runt gäller det att kryssa mellan dem. Det plingas ofta och gärna, men reaktionerna uteblir ibland. Trafiken är ett organiserat kaos (grön gubbe vid övergångsställe betyder inte fri lejd, utan gå försiktigt och se om det kommer en massa fordon från något håll som också har grönt samtidigt för de kommer inte stanna), men gör som de lokala: jobba med övergångar i etapper. Vi sticker ofta iväg samtidigt med hemmastadda personer. Det gäller att hänga med!

I en av hutongerna norr om Dongzhimen Dajie (väster om Nanguan park) går vi in i en liten cykelbutik. Två personer i 20-någonting åldern jobbar med att sälja egendesignade fixed gear cyklar. Kedjor, nav, ekrar, sadlar, ramar och varje liten mutter finns alla i olika skimrande neonfärger. Butiken är en uppvisning i kinesisk hipsterkultur, med flyers och affischer som annonserar elektroniska spelningar i entrén. Tjejen som jobbar frågar om vi vill bygga en cykel, men med tanke på vad vi är ute på för äventyr tackar vi vänligt nej denna gång. Men vi har fått mycket kul inspiration med oss vidare.

Bor jag någon gång i Beijing (eller annan valfri cykelvänlig, platt stad) är en räser med pinnsmala däck given!