Den om kaoset i Kinas trafik och en nära-döden-upplevelse, eller tre

Vi har spenderat två dagar på vägarna för att transportera oss mellan sevärdheter i trakterna kring Pingyao. Igår (förlåt mamma) cyklade vi och idag har vi åkt bil. Det är två helt olika upplevelser. På cykeln bestämmer en tempo och nivå helt själv, i bilen är det bara att hålla i sig och heja på chauffören. Idag när vi passerade majsfält och kolkraftverk på väg hem konstaterade jag otroligt nog att jag inte verkar vänja mig. Kvaliteten på vägarna här är bra, men kvaliteten på fordonen och de som kör är sämre.

Nära-döden-upplevelsen är precis runt hörnet nästan varje gång

SE UPP! ropade hela jag invärtes när vi la ut för en omkörning och stirrade rätt in i lyktorna på en vit Volkswagen. Sen bara blundade jag när vår man vid ratten försökte trampa på gasen (klent gensvar i motorn) och slutföra, istället för att bara släppa farten och vika tillbaka in i luckan vi kom ifrån. Det gick bra. Hur nära det var vet jag inte, men blicken mellan mig och Mattis efter avslöjade lite.

Färden fortsatte med att vi skulle köra om en röd lastbil, på innern. En vit moped dyker upp körandes mot oss, på fel sida. Det är bara att lägga sig bakom lastbilen igen. Inga konstigheter. En farbror med en krycka under varje arm står längs med vägen och försöker sig på en kisspaus. Inte heller några konstigheter. Svart rök pumpas ur avgassystemet på en sliten pickup vi passerar, helt ofarligt. Lite längre fram kör en gul lastbil (ja, det är 90 % lastbilar på vägarna här på grund av kol som bryts och processas) ut i vägen från höger. Den ställer sig passande nog över halva körbanan, för att försöka pressa sig ut. Men vi stannar inte för någon, inte ens de som är större, så vi gör en plötslig gir ut i vänsterfältet igen och delar den smala filen med en moped och en mötande van. Det är inte jättestora marginaler att jobba med.

Men fram kom vi!

Alla buddistiska tempel har rum som kallas saker med lugn, moral och givmildhet. Vi möts också med idel leenden och tålamod. Men i trafiken transformeras kinesen till en person som tutar hejvilt och kör optimistjolle. Det är bara att stoppa ut nosen och se vad som händer! Någonting som är “bra” med att trängseln blir värre och värre är att hastigheten blir något långsammare. Annars är det helt klart så att den största faran i Kina är trafiken, som på så många andra platser.

Och alla vet ju att jag är en glimrande rallychauffis och en strålande navigatör

Men, nu vill jag inte starta en lavin av oro. Det beror verkligen på vem det är som kör…