De muslimska kvarteren i Xi’an pulserar om natten

Xi’an har nästan lika många invånare som Sverige. Det är en av de äldsta städerna i Kina, med mer än 3100 år av dokumenterad historia. Med sitt centrala läge i nordväst blev Xi’an, som den östra ändstationen för Silkesvägen, en av de mest betydelsefulla städerna i Mittens rike. Den har varit huvudstad i Kina under flera av de viktigaste dynastierna. Utbytet mellan öst och väst var stort i staden och källor gör gällande att Islam introducerades och tilläts redan år 652 av kejsaren Gaozong under Tang-dynastin. Han konverterade inte själv, men var imponerad av Muhammads följeslagare Sa’d ibn Abi Waqqas som gjorde besök i Xi’an.

Idag finns sju moskéer i Xi’an och runt 50 000 Hui-muslimer. De kinesisktalande muslimerna är en officiellt erkänd minoritetsgrupp i Kina. Det finns fler minoritetsgrupper som talar bland annat turkiska och mongoliska, men de inkluderas i andra minoritetsgrupper. Hui-muslimer har tydliga arabiska, persiska och centralasiatiska influenser, som en följd av läget längs handelsrutten mellan öst och väst. Allt detta samlas i Xi’ans muslimska kvarter och resultatet blir en kokande kittel av lukter, smaker och intryck.

Matos från grillar sticker i ögonen. Grillspett ligger uppradade och läggs på vid beställning. Gatorna är fulla av folk som äter olika oljiga rätter, ståendes längs med trottoarerna. Längs med de gatorna med störst aktivitet blinkar skyltar, kockar ropar och människorna är till största delen turister. På grillspetten erbjuds bland annat biff- och fläskkött, men också tofu, hela bläckfiskar och små fågelägg. Kinesiska månkakor, fikon, dadlar, melon på pinne och otaliga sötsaker bjuds ut i stora fat utanför de små butikerna. En man med tio små burar i vänster hand passerar. I varje bur sitter en liten, vit kanin med röda ögon. Mopeder tutar, människor cyklar hela vägen in i de små restaurangerna. Män med stora klubbor bankar oljan ur jordnötter och sesamfrö för att binda det samman till en kaka.

I slutet av gatan ståtar stadens trumtorn. Upplyst i mörkret står det ståtligt över myllret av människor, som ännu inte kommer ge sig hem på flera timmar.

Ute på torget spelas arabisk musik. Unga och gamla, män och kvinnor dansar med snabba fötter och vickande huvuden framför en växande folksamling. Fler som vill dansa sluter upp. Längre ned, på samma torg har ett gäng ungdomar parkerat sina mopeder. En bergsprängare spelar hög techno. De har vida byxor med snören på. Neonfärgade tröjor och kepsar. De rejvar loss, framför en lika stor publik.

Streetrejvare finns också i Kina!

Ps. Kanske är det lite tur att vi inte hade pappa Håkan med oss här. Mattias menar att det hade tagit oss en vecka att äta oss igenom kvarteren då…