Vi blev nästan Shanghajade av tedrickande låtsaskompisar i Shanghai, Kina

Första dagen i Shanghai höll på att sluta i katastrof direkt! I kölvattnet på ramsan ”Sju sjösjuka sjömän på ett sjunkande skepp till Shanghai” har vi dragit en del skämt på Shanghai i dagarna (Shang-haaaajpojken är min favorit) samt improviserat nya tillägg till den ursprungliga ordleken (”schimpansen sjunger schlager när hen schamponerar stjärten på ett sjunkande skepp till Shanghai” är inte en favorit, men ett exempel). Vi har även såklart samlat en god del information och restips om staden. I samlingen information har jag någonstans (säkert också via varningar i Beijing) förstått att det finns luringar till människor som blir kompis med folk, för att sedan lura av dem pengar.

På frågan ”Vad menas med uttrycket ”att bli shanghaiad?” svarar den otroligt pålitliga och seriösa (obs, ironi) källan 118 100 såhär:

Verbet ”shanghaja” kommer från bruket att i den kinesiska staden Shanghai medvetet berusa sjömän för att sedan kidnappa dem till att arbeta på handelsfartyg. Shanghaja kan därför syfta på att berusa någon eller rent allmänt lura någon eller tvinga av denne något. Ordet kan också syfta på att kapa ett fartyg.

Nu för tiden luras inte människor ut på sjön, men in på tehus. Det tog inte mer än tre minuter från att vi klev upp ur tunnelbanan vid Peoples Square tills vi blev tillfrågade om vi kunde ställa upp på bild. Jag blev fotograf och tog en bild på Mattis tillsammans med en kille och tjej i 20-någonting åldern. De började fråga oss varifrån vi kom (ÅH, SVERIGE! Pingis, IKEA, H&M…), hur länge vi varit i staden, hur länge vi skulle stanna, vart vi skulle osv. Eftersom frågorna kändes alldeles för schemalagda och deras nyfikenhet inte direkt gjorde dem sprudlande förtjusta, utan mer ivrigt påträngande kändes det inte som när andra kommer fram och vill ta kort och växla några ord.

Varningsklockor klinga

Vi svarar ändå, börjar sedan röra lite lätt på oss mot parkområdet. Då tar de följe och säger de att de ska till samma plats som oss, men att de har ett jättebra förslag först: vi kan följa med dem till ett tehus de tänkt besöka! Kul! Verkligen! Om det inte hade varit ett rent lurendrejeri. I guideböcker och på forum finns varningar om detta, men det verkar inte tillräckligt. Ikväll när vi kom tillbaka till hostelet mötte vi en koreansk kille vi pratat med imorse när vi kom fram. Han hade blivit 1100 yen (detsamma, drygt i SEK) fattigare idag.. På ett tehus. Genom precis samma taktik hade tre ungdomar fått med sig honom genom att bli kompis. När sedan notan kom betalade en av de andra killarna också mycket, men de får det sedan returnerat. Med provision.

Så pass på! Alla är inte kompis, men de flesta vill verkligen bara ta en bild (eller sju) och prata lite. Skillnaden märks tydligt. Bestämmer du dig för att faktiskt ta en fika med någon, se till att välja stället själv! Följ inte med till något ställe som någon annan väljer.

Bjuder på en bild från en av dagens andra fotograferingar. Ett tatuerat ungdomsgäng som också undrade varifrån vi kom, men som bara ville jämföra bläck och ta bilder. De var långt mer fnissiga och väldigt mycket mindre på att få med oss någonstans!