Matgator i mörkret och smaker som smällkarameller

Jag är inte särskilt petig med maten, egentligen, men jag är otroligt dålig på att vara ovetande om vad jag äter. Jag gillar inte överraskningar i munnen. Inte heller är min önskan om att äta ovanliga eller konstiga djur särskilt stark. Frukt, grönt, träd, rötter, blad, frön och gräs – hit me! Skalbaggar, ormar, skorpioner och sjöstjärnor göra sig icke besvär. Det bryr sig inte knallarna på den nattliga marknaden i Hangzhou om.

I horisonten vilar det upplysta templet från sin plats på en kulle ovanför staden

Lukten av nyfriterade kycklingfötter är söt och tung. Den lägger sig som en klibbig hinna i svalget. Oset från pannan är ett moln med kraften att få en person med oförberedd näsa att kräkas. När kroppen assimilerat sig till de överväldigande lukterna börjar upplevelsen – att äta sig igenom en matgata i ett myllrande mörker.

I en mathall med långbord löser vi in ett par tior mot kuponger. Vi köper sushi, som expediten till vår förvåning värmer. En lättöl med sugrör och en månkaka på pinne och jag är glad som ett barn med nya, blommiga gummistövlar i en vattenpöl. Till min förvåning är fyllningen kidneybönor. Förstår nu i efterhand att det är vanligt, men jag var så oförberedd. Då blir munnen sned en stund, men efter bett nummer två försvann kakan glatt ned.

De dåligt upplysta gatorna pulserar och sprudlar om kvällen

Ett gathörn bort står en samling människor och kladdar med krabbor på spett. Tappade ben ligger som skimrande strössel mot den svarta asfalten. I parken vid sidan av dansar pensionärer på rad. Långsamt och med händerna i luften trampar de runt i takt till musik. Barn rusar fram till ett litet stånd med larver, små ormar och skorpioner på pinne. De friteras fort innan de räcks över. Det knastrar i munnen på mottagaren. Lite längre bort ligger ett vitt block som det rivs ur nudlar av på beställning. En rulle med kebab snurrar bredvid en vagn full av frukt och mixers.