Marknadsstånd med djurplågeri, direkt från Kina

Vi rundar ett hörn. I en glaslåda med öppet tak tufsar sex, sju stycken rufsiga knyten omkring. Valpar! Precis sådana som får mitt hjärta att smälta. För korta ben, lockiga luggar och pliriga ögon. Lhasa Apso eller Shih Tzu, kanske lite av både. När jag fick erbjudande om att lyfta upp dem var jag tvungen att gå. Hade jag tagit upp en hade jag samlat ihop hela flocken och tagit med dem hem. 

Jag slits mellan att krama alla valpar på en gång och att rusa iväg i panik

När vi fortsätter gatan ned växer det till en ändlös orgie i valpar. Pudlar, mopsar och en veckad Shar Pei. Några ligger, nästan medvetslösa. Andra skäller, hoppar och är märkbart störda. I en låda har det hamnat en katt bland hundarna. Både hundar och katter blir allt vanligare som sällskapsdjur i Kina, men det är långt ifrån alla som har det bra. Precis som på alla andra platser runt om, men det är himla jobbigt att komma det nära.

Längre söderut förvandlas valpgatan till fågel- och blomstermarknaden. Det som tidigare var en renodlad lokal marknad för köp av fåglar och blommor börjar så sakteliga förvandlas till en turistmarknad med souvenirer och allsköns prylar. De säljer allt som någon kan tänkas köpa och någon extra sak, ifall att. Vi kommer genom en park där en ensam brunfläckig fågel med orange näbb hänger ensam i en bur. Den sjunger inte, utan studsar runt från vägg till vägg. 

Det är ett fascinerande och fruktansvärt skådespel av djurplågeri i direktsändning

Gångstavar saluförs bredvid baseballträn och knogjärn. Stånd med kikare, strumpor, grillspett, smycken, stämplar och leksaker. Tigerdräkter till chihuahuas ligger bredvid vattenpipor och tobak. Rader med burar trängs på de trånga gatorna. Ekorrar, kaniner, hamstrar, små små möss (mindre än en tumme), råttor och – minigrisar. Ormar, ödlor, spindlar, skorpioner, larver. Kaniner så små, med ännu mindre burar. Sköldpaddor i alla storlekar, från ett A4 till ett frimärke. Papegojor, undulater, duvor och alla tänkbara fåglar. Sniglar, skalbaggar och här någonstans har jag slutat registrera.

Bara att vi går igenom känns fel, jag vill ta avstånd. Ändå är det en del av livet, en del av kulturen. Jag äter kött, jag är inte bättre själv.

När promenaden sedan avslutas med att vi passerar ett djurlotteri står jag bara och gapar. I små burar på gågatan är färgglada burar med djur utplacerade. Det är fåglar, en sköldpadda, marsvin, kaniner och två valpar. Hundarna verkar vara högvinsten för en liten tjej i orange jacka och rosa byxor kastar, och kastar, och kastar. Ungefär som jag på världsarvet, men hon träffar inte. Tjejen tar mamma i hand och går iväg, utan hund. Kvar i en bur, som hindrar alla rörelser, sitter en liten, liten valp och vet inte vad som ska bli av livet.