Äntligen, landsbygd och kycklingfötter!

Hukande människor i bambuhattar på risterasser. Det kan vara utsikten från ett bussfönster. På 7 timmar söderkörning från Kunming har mycket hänt med landskapet. Plötsligt är vi i varmare klimat igen, bananodlingar täcker kullarna. Lagom till solnedgången landade vi på stadens torg. Dans, bollhav, hoppborg och människor. Fantastisk utsikt över bergen och vi har fått en försmak på vad området kommer bjuda på.

Det är inte längre än 5-10 mil till vietnamesiska gränsen och det känns verkligen att regionen är mer sammanhörande med sydostasien än övriga Kina.

Språket är en variabel. De få fraserna mandarin vi tar oss runt med tar oss nu inte direkt någonstans. Minoritetsfolk, minoritetsspråk. Språkbarriären gäller även de inhemska turisterna, så på restaurangen var varorna uppradade i en kyldisk – redo att pekas på. Mattias pekade på en kyckling som just pickat klart i dikeskanten bredvid. Hela härligheten hackades upp och kom ut igen, nywokad och med avhuggna fossingar.

Promenaden hem till gästhuset, som faktiskt mer är ett hotell, var mörk. Gatlamporna lyser med sin frånvaro (höhö). Dubbelrummet är löjligt billigt (65:- natten), rent och fräscht. Det vi tar med ett skratt och en klackspark är att vi kan gå på toaletten i duschen. Bokstavligen.