Vad händer när Kinas krävande små kejsare växer upp?

Som handlingsförlamade jättebebisar sitter ibland barn på restauranger, i parker och andra platser och blir matade. Nu pratar vi inte bångstyriga treåringar som matvägrar, utan lata nioåringar som lärt sig att de inte behöver lyfta ett finger för att bli mätta. Som små kejsare sitter följden av Kinas enbarnspolitik på ett imponerande följe. Familjens enda barn ses ofta som en ädelsten bland riskornen. Barnet blir härskaren, vuxna omkring barnet blir betjänter. Vi har sett dem bannas och få skäll, men det hör till undantagen. Barn bärs, tröstas och lirkas med.

Det kan vara tungt att bära omgivningens alla förväntningar, kanske speciellt när det inte finns något syskon att dela bördan med. Men vad händer när dessa curlade kejsare växer upp? När inte någonting serveras längre? När verkligheten kliver in i deras liv utan att fråga, hur reagerar de då? Dessa barn ska en dag samarbeta med varandra, utan att någon går framför och sopar banan hinderfri. Det ska bli spännande att se!

De små kejsarna verkar också nästintill helt begränsade till den övre medelklassen och de större städerna. I byar och på landsbygden tumlar ungarna runt självständigt i lek och bus innan blöjan är av. De övervinner stentrappor och fäktas med spjut (typ). 

Sedan vill jag självklart poängtera att alla ungar är härliga! Det är föräldrarna det är fel på. Precis som i Sverige. Samt att ingen av barnen på bilden har skrivit detta inlägg eller är anklagade.