Jag saknar ord. Tack Erik Niva!

Det är någonting magiskt med sport. Med fotboll. Det här med att det förenar, ger chanser och inkluderar. Barfotaspark på bakgator och bicicletas i sanden. Mycket av det här hittar jag i Erik Niva som med sin malmbergska dialekt förtjusar mig. Att läsa hans blogg (som delas med Simon Bank) är att kliva in i mer än orerande från en sportjournalist, det är att få berättelser om vad ett liv kan innehålla.

Mattis skickar en länk till mig och säger åt mig att vara beredd med tårkanalerna. Vid ett rangligt träbord i en kinesisk skymning läser jag om Bayan Mahmud, en vanlig och unik ghanansk grabb.

Jag gråter. Och skrattar. De här berättelserna säger så mycket om människor i världen. Om elände och lycka. Om hjältar. Poängen är inte att alla kan bli fotbollsproffs eller att Boca Juniors är en fantastisk fotbollsklubb i svenska färger. Poängen är att människor gör gott, varje dag. I det lilla sker mirakel. Vi måste vårda dem, uppmärksamma det fina.

Tack för “Ballad of the Broken Sea” Erik Niva!

Ps. Glöm inte att läsa kommentarerna!