Tyfonen ändrade kurs och vi blev evakuerade

Tyfonen som slog till Filippinerna såg ut att gå mot centrala delarna i Vietnam, så här i norr var det aldrig något snack om fara. Det skulle regna och blåsa, men inte vara mer än ett oväder. Imorse väcktes vi av hårda knack på dörren. Någon ropade ”The storm is coming!”. Dags att evakuera. Tyfonen hade bytt kurs.

Eftersom vi var vid kusten, utanför kalkstensparadiset Halong Bay, hade vi följt med på stormrapporterna. När vi sedan hamnade i paradiset på Nam Cat Island utan både mobilmottagning och internet var det inte mycket annat att göra än att lyssna på guiderna och slappna av. Efter månader utan hav och massa aktiviteter skulle vi sova, vila, läsa, bada och äta. När vi nu är tillbaka i Hanoi känns det lite snopet. Tillbaka på ruta ett. Men vår avbrutna semester på semestern är verkligen ingenting att hänga läpp över.

Kring Da Nang i centrala Vietnam har militär och myndigheter förberett sig för tyfonens intåg, men under vår evakueringsrutt såg vi inga tecken på några förberedelser. Inga hus hade förstärkts, marknader var öppna, livet pågick som vanligt. Enda tecknet på att en väderförändring var på ingång var karavanen av fiskebåtar som letade sig in mellan de höga kalkstensklipporna. Aldrig tidigare har jag sett en motorväg på vattnet.

Evakueringen gick, bortsett från det hastiga uppvaknandet, ändå lugnt till. Det tog oss nästan sju timmar (mot de vanliga tre) och sex olika transportmedel, men vi kom in till Hanoi nu på eftermiddagen (vietnamesisk tid). Turisterna tas väl omhand, men de flytande byarna och små samhällena på de små öarna ligger verkligen risigt till. Det är vävda korgbåtar, små hus på frigolitlådor och spruckna roddbåtar. Kommunikationerna är dåliga, standarden långt ifrån modern.

Förhoppningsvis avtar tyfonen. Jag önskar att den bara bidrar med regn och blåst. Lite oväder går bra, men det räcker nu.

 Ett flytande hem i Halong Bay

Ett flytande hem i Halong Bay, lite närmare.

 En båt, i lugnet innan stormen.