Världens vänligaste folk bland vackra vyer och vindlande vägar

Tredje dagen på vägen bjöd verkligen på magisk körning. Mjuka kurvor kring bergskammar, fantastiskt vackra vyer och lite trafik. Bortsett från att en förvirrad hundvalp höll på att irra sig ut framför mig och att en lastbil körde om en annan precis i ett möte har dagen på vägen varit otrolig.

Snitthastigheten har gått upp och vi nådde vår destination redan innan klockan lunch. Tre timmar och 12 mil avverkade.

Vi har verkligen guppat dessa timmar. Hål och ojämnheter i vägen gör att det ibland är som att åka mc på en gummiboll. Det, tillsammans med att vi har ganska mycket packning, gör att cyklarna slits en del. Större delen av dagen har därför gått åt till att meka. Fixa med elen klarade Mattis själv, men vi har också fått otrolig hjälp. I vart hörn i Vietnam finns en verkstad. När vi glider in blir det oftast en mindre folksamling. Bussar glider förbi med moppar på taken, hästar travar bakom vespor och traktorer drar burar med grisar.

Vi är verkligen på landet. Här presenterar sig verkligen Vietnam som världens vänligaste! Utan att vi är vilse får vi vägbeskrivningar och oombett ordnas det fram verktyg. Språk kan verkligen vara överflödigt då människor anstränger sig för att vara tillmötesgående.

Vi har besökt ett franskt gammalt fängelse här i Son La och ätit en brakmiddag för en löjligt liten peng. Mätta, nöjda och sugna på mer somnar vi med förhoppningen om att dra iväg tidigt mot Dien Bien Phu. Vi färdas i historiskt viktiga områden nu och vi ska besöka platsen för slaget där Vietnam besegrade sin kolonisatör och satte punkt för det franska Indokina.