Asien,  Betraktelser,  Vietnam

En fransk straffkoloni i Vietnam

På höjden av en kulle i Son La ligger ett  fängelse som användes för att straffa antikoloniala under Frankrikes kamp om sitt Indokina. Efter att USA av en slump råkat droppa lite gammal ammunition på kullen ligger det mesta av det gamla franska fängelset  i ruiner, men det ger ändå en bild av hur det var att avtjäna ett straff i en av de många cellerna.

I källaren är cellerna fuktiga och mörka. Det går fortfarande att dra i de tunga luckorna för dörrarna. Det slår och smäller högt längs med den underjordiska korridoren.

Människor kan vara så självklart fantastiska och så oerhört grymma. Vi har liksom bägge delar i oss. Ingen är en ängel, under rätt (eller kanske snarare fel) omständigheter tror jag att de flesta kan drivas till det mesta. Någonting som imponerar mig är att människor i detta dystra mörker till fängelse fortsatte sin kamp, stod fast i sin övertygelse.

Cellerna blev högkvarter både för utgivning av propagandatidningar och partimöten, samtidigt som fångarna undervisade varandra i språk.

En fängelsevägg i ruiner framför persikoträdet som en fånge planterade 1940.
En fängelsevägg i ruiner framför persikoträdet som en fånge planterade 1940.
Minnesplats för de fängslade.
Minnesplats för de fängslade.
Ruiner
Ruiner
Tunga järnbeslag på celldörrarna.
Tunga järnbeslag på celldörrarna.

2 kommentarer

    • beccus

      Instämmer till fullo. När en aldrig varit utsatt för ett krig är det ohyggligt svårt att inse vad det faktiskt innebär. Blir så imponerad av att folket i Vietnam verkligen verkar vara världens vänligaste.

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: