Längs vägarna i norra Vietnam

4 kommentarer

En dag på vägen i Vietnam är ett helt liv lär en vis kvinna någon gång sagt (jag, efter dagens tur). Vi räknar inte timmar eller mil, men försöker hålla koll på ungefärliga körtider och avstånd för att ha ett hum om färden. Ändå, vi går långt mycket mer på upplevelsen längs vägen än på att nå målet.

Det är vägen som gör mödan värd, har en annan vis kvinna en gång skrivit (Karin Boye – I rörelse) och det är den första dikt som fastnat i mig (tack Mäds!). Så sann! Oändligt är verkligen vårt stora äventyr.

Dagens första stopp var på en lokal marknad. Vi blev förföljda av en man med käpp, fotograferade av de coolaste killarna i byn och nyfiket tittade på medan vi köpte lite tomater och clementiner. Tomaterna var ljuvliga, de små citrusfrukterna var oerhört sura. Dock blev en man som vaktade sina kossor vid väggrenen väldigt glad för lite c-vitamintillskott.

Vi fortsatte förbi gyllene risfält där skörden pågick för fullt. Vi gasade förbi vinkande barn på allt för stora cyklar, kvinnor med hjälmen uppe på frisyren och inte på huvudet. Vi stannade flera gånger och fick starkt, sött och fylligt vietnamesiskt kaffe (de kan sitt svarta guld här!). Vi passerade mopeder lastade med burar fulla med änder och höll på att köra av vägen när två män och en vattenbuffel kom susande nerifrån väggrenen. Tur buffeln var död, för annars hade det varit otroligt.

Dagarna fylls av vackra utsikter, förvånande möten, skratt, missförstånd, felkörningar och hunger (för att vi alltid säger ”asch, vi äter några fågelfrön och äter lunch lite längre fram”).

Allt är inte skimrande såklart. Ibland dammar vägarna och lastbilar spärrar vägen. Störst går först är sanning och det är bara att vika undan när de svänger, kör om och väjer hejvilt. Det jobbigaste är ändå den ovana kroppen. Jag har ont i gasmuskeln i armen och bromsfoten. Sedan håller kobenta jag på att bli hjulbent. Jag går som en kobojsare den första stunden efter avkliv.

Men, Karin har fortfarande rätt. Vägen i sig gör mödan värd. Imorgon bryter vi upp, igen.

Klädavdelningen på marknaden utanför Son La (i Thuan Chau).
Klädavdelningen på marknaden utanför Son La (i Thuan Chau).
Risfält i dalen
Risfält i dalen
Ett exempel på skeende längs vägen i Vietnam. Några kossor, ett par kycklingar, en vilsen griskulting pilar över vägen och en samling människor lastar hö på ett flak.
Ett exempel på skeende längs vägen i Vietnam. Några kossor, ett par kycklingar, en vilsen griskulting pilar över vägen och en samling människor lastar hö på ett flak.
Gulnade risfält, redo för skörd.
Gulnade risfält, redo för skörd.
Vägarna över bergspassen tar oss med in i molnen. Magiskt när de flyter in över vägen.
Vägarna över bergspassen tar oss med in i molnen. Magiskt när de flyter in över vägen.
De allra, allra, allra finaste små kultingar jag någonsin sett.
De allra, allra, allra finaste små kultingar jag någonsin sett.
Utsikt över dalen
Utsikt över dimmiga dalen
Typiskt flams innan fotografering. Skratt och stoj.
Typiskt flams innan fotografering. Skratt och stoj.
Typisk min till fotografering. Stoiskt allvar.
Typisk min till fotografering. Stoiskt allvar. Skratt igen när de får se bilden.
Vackra, vackra Vietnam.
Vackra, vackra Vietnam.

4 comments on “Längs vägarna i norra Vietnam”

  1. Tack för en intressant, rolig, spännande och …. . hemsida. Bar en nackdel – man blir så förskräcklig ressugen :-)

      1. Håller med, speciellt till udda platser om man som Ni har modet orken och möjligheten att göra detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s