Längs vägarna i norra Vietnam

En dag på vägen i Vietnam är ett helt liv lär en vis kvinna någon gång sagt (jag, efter dagens tur). Vi räknar inte timmar eller mil, men försöker hålla koll på ungefärliga körtider och avstånd för att ha ett hum om färden. Ändå, vi går långt mycket mer på upplevelsen längs vägen än på att nå målet.

Det är vägen som gör mödan värd, har en annan vis kvinna en gÃ¥ng skrivit (Karin Boye – I rörelse) och det är den första dikt som fastnat i mig (tack Mäds!). SÃ¥ sann! Oändligt är verkligen vÃ¥rt stora äventyr.

Dagens första stopp var på en lokal marknad. Vi blev förföljda av en man med käpp, fotograferade av de coolaste killarna i byn och nyfiket tittade på medan vi köpte lite tomater och clementiner. Tomaterna var ljuvliga, de små citrusfrukterna var oerhört sura. Dock blev en man som vaktade sina kossor vid väggrenen väldigt glad för lite c-vitamintillskott.

Vi fortsatte förbi gyllene risfält där skörden pågick för fullt. Vi gasade förbi vinkande barn på allt för stora cyklar, kvinnor med hjälmen uppe på frisyren och inte på huvudet. Vi stannade flera gånger och fick starkt, sött och fylligt vietnamesiskt kaffe (de kan sitt svarta guld här!). Vi passerade mopeder lastade med burar fulla med änder och höll på att köra av vägen när två män och en vattenbuffel kom susande nerifrån väggrenen. Tur buffeln var död, för annars hade det varit otroligt.

Dagarna fylls av vackra utsikter, förvÃ¥nande möten, skratt, missförstÃ¥nd, felkörningar och hunger (för att vi alltid säger “asch, vi äter nÃ¥gra fÃ¥gelfrön och äter lunch lite längre fram”).

Allt är inte skimrande såklart. Ibland dammar vägarna och lastbilar spärrar vägen. Störst går först är sanning och det är bara att vika undan när de svänger, kör om och väjer hejvilt. Det jobbigaste är ändå den ovana kroppen. Jag har ont i gasmuskeln i armen och bromsfoten. Sedan håller kobenta jag på att bli hjulbent. Jag går som en kobojsare den första stunden efter avkliv.

Men, Karin har fortfarande rätt. Vägen i sig gör mödan värd. Imorgon bryter vi upp, igen.