Hanoi är skoj, men nu längtar jag hem

Hanoi är en stad med någonting särskilt. Vi dras in i något slags hål och blir kvar. Trots att det inte är en särskilt vacker eller modern stad trivs vi här. Vi träffar folk, slappnar av och går romantiska kvällspromenader runt sjön. Semester på semestern, fast i en rätt uppskruvad miljö.

Sedan vi kom tillbaka har jag dragits med trötthet och låg motivation. Först skyllde jag på en kul kväll på puben, sedan på att vi haft en väldigt intensiv tid. Nu har jag konstaterat att jag helt enkelt har feber och faktiskt är sjuk. Istället för att ge oss av idag har vi därför stannat till en dag till, kollat på På Spåret i sängen och druckit te. Just precis idag är därför första gången jag faktiskt saknar hemma. Ofta saknar jag er käraste, men ändå har jag inte haft någon hemlängtan. Det har jag nu.

Jag längtar efter pepparkakor och julmust, vår djupa soffa och att köpa pizza på hörnet i smutsiga mjukisbyxor.

Sådär. Slutgnytt. Nu ska jag istället bjuda på exempel från kvällspromenaden innan derbyt i Liverpool igår. Sjön i skymningen är magisk. Ungdomar kickar fjäderboll, kids åker rollerblades, vuxna styrketränar. Aktiviteterna är många och sociala. Livet pågår verkligen på gatorna och det är enkelt att bjuda in sig själv.