Landsvägarna i Vietnam är lätta att älska

I två dagar har vi rest utan att behöva härja runt kring hetsiga bussar och tunga lastbilar på motorvägen. Att susa omkring på landsvägarna är en ren fröjd. Vi har åkt från nationalparken Phong Na-Ke Bang (som det kommer mer om snart), via tunnlarna i Vinh Moc (som det också kommer mer av snart) till Hue.

Vi har åkt genom regn och stoppats av översvämmade vägar, men vi har också haft idyllisk landsbygd och härliga vägar. Från bergen med tjock, ogenomtränglig djungel, till plan mark med oändliga, spegelblanka risfält. Vi reser lustfyllt.

Transporten är inte längre huvudsyftet, utan åkandet är sannerligen en fröjd.

Flera gånger idag har jag nästan fällt en tår för att jag är så lycklig. Jag upplever, känner, kramar främlingar och lär mig lika mycket om världen som om mig själv. Alla har sannerligen inte möjlighet eller chans. Jag är tacksam, glad och oerhört tagen av Vietnam. Vi firar snart en månad här och hur vilse vi än åker hittar vi alltid ett leende.