Vi phustar ut på Phu Quoc

Tempot på öar känns alltid lite lugnare, atmosfären är lite gungigare, palmerna vajar lite mer paradisiskt och vattnet är lite härligare. Öliv är skönliv. På Phu Quoc slår vi ner våra bopålar en stund. Stannar upp, tar semester från äventyret och motorcyklarna.

Imorse vaknade jag av en regnskur. En sådan där tropisk variant som dundrar i tio minuter för att sedan övergå till ett svagt porlande innan solen plötsligt kikar fram mellan molnen. Lagom till solen stigit såpass över horisonten att den börjat värma var himlen återigen blå. Spåren efter regndropparna försvann inte på stranden förrän vinden tog dem. Det är inte många fötter som trampar omkring i sanden. Vi trängs verkligen inte bland skockar av resenärer, även om en skrämmande hög andel är svenskar (damen i solstolen bredvid, paret i vattenbrynet som vill ha hjälp med fotografering, gänget på Drunk’n Monkey som kollar fotboll, enbarnsfamiljen under parasollet och de två herrarna som tar med ölen ut i havet när de badar).

Mattias knöt upp sin hängmatta mellan två palmer idag. Med god hjälp från massörskan som knådar en skönt i en timme för ca 30 kronor. Hon var bättre på att lösa upp knutar än att knyta knutar.

Vad roar vi oss med i paradiset? Hittills har vi badat mycket, latat oss mer, druckit minst två kokosnötter varje dag, promenerat i vattenbrynet, läst deckare i sanden, ätit mat på stranden. Det är semester i Vietnam när den är som allra mest avslappnande.