Både himmel och helvete är nära på motorcykel i Vietnam

One comment

95 mil och tre dagar senare är vi äntligen framme i Danang. Vi har slitit i mellan 8-11 timmar varje dag, inklusive paus för kaffe, kaka, Candy Crush och tofu. De här dagarna har verkligen varit en komprimerad del av livet på motorcykel genom Vietnam, så jag tycker de förtjänar ett varsitt stycke. Välkommen till livet på vägen, en resa i både himmel och helvete.

Om helvetet dag 1 (HCMC – Dak Mil)
Att ta sig ut ur Ho Chi Minh City i morgonrusningen tog minst en timme. När vi snirklat oss igenom trafikträngseln i innerstaden (som ändå är fantastiskt kul att köra i) fick vi ägna resten av dagen åt att undvika skenande bussar, mötande lastbilar som tar kurvor på sladd och ekipage som vält av vägen. Vi räknade trafikolyckor och längtade bort från den stora byn.

Tio mil eller så bort från stan börjar det förändra sig, men det är ändå ett helvete att köra bland all tung trafik i ett land där störst går först. Det gäller att vara på alerten, annars blir man prejad av vägen. Det blir man i och för sig ofta ändå. Jag hamnade i en grusvall i ett vägbygge för att en silvrig Hyundai tyckte sig ha bättre rätt till utrymmet på vår sida av vägbanan. Tacka vet jag traktorer och tuppar, de aktar sig snällt minsann.

Stadstrafiken är långsam, men fantastiskt färgglad och kul att köra i.
Stadstrafiken är långsam, men fantastiskt färgglad och kul att köra i.

Om vägen mot himmelriket (Dak Mil – Kon Tum)
Äntligen! Gummiträd står på rad, grusvägarna dammar, det är djungel bakom toaletten och mest moppar på vägen. En kycklingfamilj betar i diket, en liten gris pilar över vägen. De största hindren är avgrundsstora hål i vägen, förutom gränsvakterna. Vi försökte åka en liten väg nära gränsen till Kambodja, men det var för nära. Efter 2,5 mil genom obygden på en avlagd gammal asfaltsväg fick vi vackert vända. En man i uniform och glänsande namnskylt satt på en röd liten plaststol i mitten av ingenstans och menade att ingen kom där fram. En titt på kartan i efterhand visar att vägen var väääldigt nära gränsen, så en liten felsväng så hade vi hamnat utanför vårt visumområde.

Trots senvägar, småvägar, grusvägar, vägbyggen och lite motorstopp så tangerade vi vårt distansrekord (34 mil). När mörkret föll blev vägbygget en blank aveny med gatlampor (tur) och vi gled sista biten fram till hotellet, åt mat och somnade. Mer spännande än så blir inte fritiden när åktiden är större delen av dygnet.

Vietnam ... eller? När denna väg blev ännu lite mer avskild fick vi inte köra längre. Tillbaka till trafiken.
Vietnam … eller? När denna väg blev ännu lite mer avskild fick vi inte köra längre. Tillbaka till trafiken.
Ändå, mesta delen av tiden är den vi trängs med på denna sträcka också på två hjul. Andra motorcyklister är sällan något problem, det är de större som är busar.
Ändå, mesta delen av tiden är den vi trängs med på denna sträcka också på två hjul. Andra motorcyklister är sällan något problem, det är de större som är busar.
Sent på dagen breder vägen ut sig, trafiken försvinner och vårt enda sällskap var rad efter rad med gummiträd.
Sent på dagen breder vägen ut sig, trafiken försvinner och vårt enda sällskap var rad efter rad med gummiträd.
Här är en tråkig del av trafiken. En långsam (men snäll) traktor och flera lastbilar. Det gäller att komma ihåg trafikregeln "det finns inga trafikregler".
Här är en tråkig del av trafiken. En långsam (men snäll) traktor och flera lastbilar. Det gäller att komma ihåg trafikregeln ”det finns inga trafikregler”.

Har vi kört fel eller var vi på väg mot himmelen? (Kon Tum – Danang)
Idag är allt glömt. Alla prejningar, vältningar, tutor och bekymmer är ett minne blott. Knappt ens det. Vi är förälskade i denna sträcka sedan innan (som vi också åkte när vi tog oss söderut sist, men då var det bara regn, regn, regn) och nu visade den sig från sin allra vackraste sida.

Böljande kullar, djupa raviner, forsande floder, vattenfall, bergssidor med tjock djungel, träd som hämtade ur en trollsaga, vrånga vattenbufflar som spärrar vägen, nyfikna hundvalpar, odlingsterrasser. Naturen är förbluffande och bjuder på all frukt du någonsin kan önska dig. Stanna vid ett litet vägstånd och köp en vattenmelon, eller tre ananaser, eller en hel hög med litchis för ett par kronor. Eller bara åk, le, vinka, sjung och njut av att vara fullkomligt fri. Närmare känslan av att flyga utan att aldrig ens lyfta går nog inte att komma.

Bergen, vattnet, grönskan...
Bergen, vattnet, grönskan…
Dagens enda lilla missöde, ett litet ras.
Dagens enda lilla missöde, ett litet ras.
Ack du gråa, men perfekta väg.
Ack du gråa, men perfekta väg.
Odlingsterrasser och kanske något hus på styltor?
Odlingsterrasser och kanske något hus på styltor?
Högre upp i bergen är det nästan alltid molnigt, men denna gång föll inte en endaste droppe regn.
Högre upp i bergen är det nästan alltid molnigt, men denna gång föll inte en endaste droppe regn.

1 comments on “Både himmel och helvete är nära på motorcykel i Vietnam”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s