På vägen från Vietnam till Kambodja

Vi har haft ett par dagar i Hoi An som regnat bort, fast ändå gillade vi den gamla hamnstaden. I centrum av gamla stan vill en inte va allt för mycket, men eftersom vi bodde utanför bland risterasser och kycklingar så levde vi lantliv med stadens alla bekvämligheter inom räckhåll. Jag hittade gräddfil (!!!!) för första gången på ett halvår så köpte två gurkor och rockade loss. Annars har det blivit mycket skriva, promenera, äta och fika.

(Oväntat så träffade vi en gammal högstadiekompis till mig. Han bor i Laos och arrenderar en tomt i Mekongdeltat. Otippat! Han och tjejen bygger hus av glas och lever lugnt. Drömmen är att ha ett eget kretslopp. Jag hoppas vi kan ta oss dit och hälsa på!)

Okej, tillbaka till temat. Vi lämnade alltså Hoi An igår och körde vår favoritväg i Vietnam för tredje gången, men via en ny påfart (QL14B). Fantastiskt vackert, bra väg, lite trafik. När vägarna är som bäst är det som att flyga. Vi har susat fram, helt utan grus och damm. Ho Chi Minh-vägen är verkligen, verkligen vacker. Och tidsbesparande. På ett nafs var vi framme i Kontum (30 mil). Vi som skulle ta sträckan på två dagar hade det så härligt att vi bara körde vidare.

Från Kon Tum tog vi oss till gränsövergången i Le Thanh (via Pleiku). Det var som att köra genom Afrika! En liten väg genom ett jordigt, men ändå ganska bördigt, landskap. Gränsövergången vid Le Thanh gick strålande (inga problem trots att motorcyklarna är registrerade i Vietnam) och efter 45 minuter med stämplar och visum så var vi plötsligt i ett nytt land! Hej Kambodja!