Gott liv i Phnom Penh

Sista tiden i Kambodja började i något slags nedåtspiral. Vi hade separationsångest, ville inte göra oss av med motorcyklarna, friheten. När vi åkte runt till de olika uthyrningsfirmorna i Phnom Penh för att försöka få till en snabb deal fick vi bara nej, nej, nej. De ville inte köpa några vietnamesiska gamla hojar. Vi kände oss håglösa, hopplösa och trötta. En natts sömn, sen skulle allt vända.

Efter att ha suckat ihop och tagit nya tag kopierade vi upp annonser, tejpade på “For sale”-lappar på tankarna och drog ut för att hitta köpare på egen hand. Det, tillsammans med en annons på Facebook, gjorde susen. När vi klistrat upp annonser på en restaurang, två hostel och en bar träffade vi  Lily och Paul. Plötsligt stod de två och kikade på cyklarna när vi kom ut. Intresserade? Mycket! Tio minuter senare hade vi skakat hand på affär.

Vad som kändes omöjligt löste sig på ett helt fantastiskt sätt. Det bästa av allt var att vi på köpet fick två vänner! Någonting att fira, och några att fira med. Det gjorde vi, ordentligt.

Vi tillbringade nästan en vecka i Phnom Penh. Tiden bara rusade iväg. I en dimma av ölbrus och trafiksus hängde vi omkring på barer, grillade på terasser, badade i poolen, hejade på fotboll. För första gången sedan jul var vi bara turister, inte upptäckare. Vi åt skräpmat, kollade film på hotellrummet, sov länge. Det är härligt, en stund.