Jag vill aldrig vakna ur min söndagsdröm

Det är så himla synd om mig (ironi). Jag är fortfarande förkyld och därför får jag varken dyka eller åka många långa mil på smala skidor idag. Jag tröstar mig med att vila lite på en av öns stränder mellan skrivsessionerna. Det är varken världen under vatten eller Vasaloppet, men det går ingen nöd på mig inte.

I bukten jag ligger i nu är det tuttar överallt. Jag sneglar på snubbar som sneglar på donnor som solar toppless. Det är bara bröst! I dubbel bemärkelse.

Släpp tuttarna loss! Oavsett om det är vår eller inte. Låt tuttarna vara glada! Eller, ännu bättre. Låt hela kroppen släppa loss! Glad, praktisk och härlig ska den vara. Oavsett färg och form och funktion.

Det här med att bo på Koh Tao börjar äntligen kännas på riktigt. Vardagen börjar bli verklighet. Vardagen i paradiset är verklighet. Jag lever min dröm! Förstår ni vad härlig det är att kunna skriva det?

Jag skriver för övrigt en del annat också. Jobb. Det är en helt egen resa att vara kreativ och producera. Maken till att växla mellan hopp och förtvivlan, storhetsvansinne och mindervärdeskomplex har jag aldrig varit med om förut. Ändå, det är drömmen. Jag lever den!