Äntligen är jag trendig igen!

Varje gång jag är trendig handlar det om tur. Jag råkade snubbla i ett par randiga skor eller gå på något träningspass som visst haft ett uppslag i ett glossigt magasin. Nu har det hänt igen. Mina matvanor har fått en titel. Jag är flexitarian. Trendigt!

Vi ska pulla pork i flera timmar och bara äta djur för att bli smala. Är inte det jävligt trist? Det känns äntligen som att ätt-rött-kött-tills-du-dör-cykeln håller på att vända. Mia Skäringer skrev en krönika som blev en av de mest delade genom tiderna och kanske, kanske anar jag att allt fler delar medvetna artiklar om vad vi gör med våra djur och vår natur. De är förresten inte ens våra, vi har de bara till låns.

Rent principiellt har jag ingenting emot att döda ett djur och äta det. Jag förstår principen, men jag kan inte försvara att föda upp djur i bur under förhållanden som får ett fängelse i sydvästra Kina att verka som ett Hilton.

Jag själv äter kött. Jag äter till och med kött från ledsna djur ibland. I Vietnam åt jag djur som varit någons husdjur. Jag äter djur helt enkelt, men ungefär vid 15 % av mina måltider. Tack vare BeJay har jag också fått en titel nu. Jag är flexitarian. Äntligen trendig igen!