De vackra stunderna i vardagen blir allt fler

Det är svårt att sakta ned, stå still, vara kvar. Jag är van med rörelse och särskild anpassad till det flyktiga efter alla äventyr längs vägarna. Kroppen anpassar sig nästan fysiskt och det är riktigt svårt att bromsa in. Myror i brallan är bara förnamnet. Äntligen börjar jag dock se de vackra stunderna i vardagen igen.

En kille la ut en Honda Win, en sådan pärla som vi hade när vi åkte motorcykel genom Vietnam och Kambodja, på en köp- och säljsida för bofasta här på Koh Tao idag. Direkt ryckte det i minnesnerven. Kan ni tänka er, det är inte många veckor sedan jag hade vinden i håret längs vägarna. Nu blåser det lite i luggen ibland när jag joggar om morgonen. Om jag fått fart i en nedförsbacke eller så.

Tystnaden på bloggen kommer sig mycket av att jag helt enkelt inte upplevt någonting i det sista. Det är inte sant, men det är så det känns. Sinnena sluter sig, vill vidare och längtar till nya platser. Det har gjort att jag låst mig lite vid jobb, vilket inte bara är dåligt men kanske lite (mycket) tråkigt i längden. Igår hände det dock, jag började känna glädje för små saker i vardagen. De vackra stunderna som liksom finns där jämt, om en klarar av att se. Ni vet, de där underverken som skapar magin i livet utan att kräva någonting alls.

Plötsligt såg jag de små spåren efter sköldpaddsbebisar som tagit sina första små steg ner mot havet när jag åt lunch. Precis under mina fötter! Sedan åkte jag i klunga med en familj på moppar över berget till min favoritvik och vinkade med barnen. Jag fick en blöt nos i knävecket när jag var ute på rundan imorse och vovven hakade på en bit. Han var snabbare än jag. När jag snorklade upptäckte jag en juvel bland de färgglada fiskarna. En Orangespined Unicorn. En enhörning! Ett tecken. Jag kunde till och med le åt fullisarna som var på väg hem när jag var som piggast.

När jag joggar genom Sairee möter en alltid folk på vinglande ben, med målade armar på väg hem. Om de ens vet vart det är. Somliga har fortfarande buckets i händerna, andra går som zombies mot SevenEleven.

Så nu vet ni. Det vänder nu! Jag ser ljuset. Det finns en vardag, en vacker vardag. Att trivas i.