Ny frisyr, Thailandstyle

Jag hatar att gå till frisören. Det är lite som att gå till tandläkaren, fast utan den goda banansmaken. Det tar tid, det ska kallpratas, det finns massa speglar och skoningslös belysning. Helst går jag till en kompis med sax, som liksom vet att det bara är att riva runt lite med saxen och se glad ut.

Mitt hår långsamt transformerats från charmigt svall till torkade spretor. Det var mycket, långt, varmt och trassligt. När Mattis rakade sig var jag halvvägs där. Vore det för en musikvideo hade jag kört. Rakat av mig håret. En dansk tjej gjorde det nästan hela vägen och blev så himla cooool. Jag hade nog mest blivit ett klot.

Sedan vi kom till Koh Tao har jag haft en fuktig klut på huvudet, konstant. Håret torkar aldrig här. Jag menar det verkligen. Aldrig!

Okej, det ÄR lite extra svårt att ta hand om håret på resa. Det prioriteras inte. Det är dåligt tryck i duschen och solens starka strålar sliter. Ursäkter, undanflykter. Jag vet att jag är periodare med mitt hår. Låt växa, klipp mycket, låt växa, klipp mer. Nu var det mer än ett år sedan mitt hår såg en sax. Kanske ännu längre.

Jag fullkomligt avskyr att precisera hur jag vill ha mitt hår. Uppklippt, bena, virvlar, graderingar, skjut mig. Typ. Hur GLAD blev jag inte när min nya frisör frågade vad jag ville göra, accepterade “klippa mig” som svar och “mycket” som definition på hur. Sen körde hon loss med kniven. Skrattade åt att det var så mycket, kommenterade att jag måste varit varm i nacken (hovars), finslipade lite i kanterna, rufsade till det och ropade “SEXY!” innan jag betalade. En liten fläta fick jag som bonus.

Att gå till frisören i Thailand är ett rent nöje! Och det tar bara 30 minuter.