Första intrycket av Filippinerna innehåller både hajar och hundar

Vi är tillbaka i äventyrarläget! Vi upplever Asien igen. Getter betar vid sidan av trottoaren, det finns fler mopeder än bilar, plåttaken glöder i hettan. Det är färgglatt, härdat, slitet och alldeles, alldeles underbart.

Från finputsade Singapore till fattiga Filippinerna, från en flygplats med koifiskdammar och orkidéträdgårdar till en alldeles för kort landningsbana , från storstad till storslam. Vi är redan förälskade i Filippinerna.

Den första människan vi pratade med (förutom damen som stämplade in oss) var taxisamordnaren utanför ankomsthallen. Han viftade vant in oss i ledet, tog reda på vart vi skulle och välkomnade oss varmt. När han frågade vad vi skulle göra och förstod att vi var dykare frågade han direkt hur många hajar vi dödat. Häpet backade jag ett steg och sa att hajar ska en ju inte döda! Han log lite snett, visade sin vänsterhand som saknade långfinger och sa att han brukade brottas med dem. Han fortsatte peka på snirkliga ärr i ansiktet efter hajtänder. Han dök inte mer, för de slangar de använde för sina djuphavsäventyr är livsfarliga. Det finns i alla fall en dokumentär om de fiskfångare som lägger nät genom att dyka med slang och det är helt sjukt.

När vi överlämnades till taxichauffören fortsatte han briljera. På halvbra engelska berättade han om jordbävningarna, tyfonen, livet, trafiken, den nya flygplatsen som kommer förändra allt. När han släppte av oss ville jag knappt gå ur bilen.

Eftersom vi välkomnades av en hundvalp och en hel familj med breda leenden kom vi snabbt till rätta i vårt nya hem. Vi har flyttat in i en flätad bungalow på Panglao. Vi har en liten pool, trädgårdsmöbler i bambu under ett bananträd och världens finaste värdar. Till middagen bjöd ägaren på både vin och timmar av prat. Det här kommer bli bra! Filippinerna bjuder både in och till, med råge!