Genuint Filippinerna!

Paradiset är funnet. Efter en torr promenad över brända majsfält och vass vulkansten kom vi ned till havet. Där väntade en enskild liten strand, bara för oss. Nästan.

När vi, lite svettiga, kom fram till havet var vi snabba ner i vattnet. Barnens lek stannade upp för en stund, sedan kom de närmare. Två systrar pratade bra engelska och ville veta allt, allt, allt. Vad gör ni här? När kom ni hit? Vart kommer ni ifrån? Gillar du att klättra? Vilken är din favoritmat? Är du duktig på matte? Och så vidare, i all oändlighet. Tills vi tog på oss maskerna och stoppade varsin snorkel i munnen och gav oss ut på upptäcksfärd i undervattensvärlden.

Direkt mötte vi en pufferfish, sedan otaliga baby-triggers och några fantastiska clowfiskar. Sjöstjärnorna glimmade och sjögräset svajade mellan korallerna. Den lilla snorkligen var nästan bättre än all dykning vi gjort i hela Thailand. Typ.

Efter att vi stoppade tårna i sanden vid strandkanten igen kom barnen springande tillbaka. De frågade direkt om vi lyckats fånga något. Tänk att här betyder fortfarande en snorklare samma sak som en fiskare. Vi satt på varandras axlar, och barnen härmade vår lek nyfiket. Lika nyfikna som barnen var på oss, var vi på fiskarna. De paddlar i små båtar med stödskenor och fridyker med nät. Det är helt otroligt.