Balicasag är sköldpaddornas ö

Idag dök vi våra första dyk i filippinska vatten. Vi åkte till ön Balicasag. Jag googlade platsen innan och förstod att det fanns en hel del sköldpaddor där, men vågade aldrig gå upp i den känslan. Förväntningar och besvikelse och sånt ni vet. Men, vi behövde inte oroa oss.

Koh Tao betyder sköldpaddornas ö på thai. På närmare 100 dyk såg Mattias två (2!) stycken. En som sover på samma ställe varje natt, så den är inte ens svår att hitta. Jag såg inte en enda, trots att jag snorklade varje dag och dök en del. Sköldpaddor är ett av mina, och många andras, absoluta favoriter under vattenytan så det var en stor besvikelse. Vi hade kunnat stanna på Koh Tao. Mattias hade kunnat blivit instruktör, och förmodligen fått ett jobb på köpet. Dock är dykningen verkligen inte i världsklass. Inte ens fantastisk. Den har sina stunder, men vi upplevde mer på våra två första dyk i Filippinerna än vad vi gjorde på två månader på Koh Tao.

Efter 40 minuters båtfärd från Alona beach på Panglao kom vi fram till Balicasag. Vi började vid Black forest och från att vi gick ned tog det exakt tre minuter (Mattias signalerade vilt av jubel och pekade på sin dykdator) tills vi stötte på vår första sköldpadda. Hen mumsade gott gräs och gav oss knappt en blick. Maken till fantastiska, svävande varelser alltså. Vi simmade vidare och överväldigades av allt. Hur levande revet var, hur härligt det är att dyka genom att driva med strömmen och hur många olika kreationer det egentligen finns i denna magiska värld. Så som vi upplevde dykning idag, det är dykning på riktigt. Det kunde lika gärna ha varit en dokumentär, bara att vi var mitt i den.

Efter två dyk hade vi sett över 10 stycken sköldpaddor (vi tappade till och med räkningen), av varierande storlek. Vi såg de mest fantastiska nudibranches (små färglada sniglar), hittade kamouflerade skorpionfiskar och fick leka lite med Nemo. Förut har vi bara stött på titantriggers, men nu fick vi en hel armada av olika triggers. Här var de inte alls aggressiva, än. Det ändrar sig i juni, när det blir parningssäsong. Men nu kom vi nära, både bebisar och stora bjässar. Sedan mötte vi vad som måste ha varit världens största barracuda och nu minns jag inte mer. Det var hur som helst bland det bästa jag varit med om. När vi avslutade med att driva längs med en brant vägg och bara se det fantastiska svepa förbi var jag superlycklig. Mattias utlovar att det kommer en film!

Så om du funderar på om du vill dyka i Thailand eller Filippinerna finns det bara ett svar. Det enda som var bättre på Koh Tao var priset, men jag betalar hellre 500 spänn per dubbeldyk än 350 kronor när jag får sprillans ny utrustning och kristallklart vatten där jag slipper trängas med hundra andra dykare. Filippinerna har redan överträffat alla våra förväntningar.