Palawan är Filippinernas västligaste provis och består av över 1 700 öar. Här kantas grönskande öar med tropisk regnskog av stränder och dramatiska kalkstensklippor. Vattnet är så klart att de många korallreven är synliga från ovan. Vi seglade runt bland öarna i fyra dagar med Tao Philippines. Bra för både hjärta och själ!
UNESCO kallar Palawan för den sista ekologiska utposten i Filippinern. Sedan 1990 har Palawan varit en Biosphere Reserve, en läroplats för hållbar utveckling. Samverkan mellan människa och natur, som vi fått höra så mycket om under expeditionen. Ändå växer sig hoten om stora förändringar ständigt. Vi fick verkligen se detta på nära håll under vår tur med Balatik
Området är rikt på naturresurser och det finns många som vill vara med och äta av kakan. En kväll när vi navigerar norrut lyser en stjärna i horisonten, i höjd med havet. Det är en oljerigg. Inte ens Filippinernas mest paradisiska plats kommer undan. Kinas militära närvaro i provinsen är också ett tecken i tiden. Många vill vara med och gräva guld, gas och olja.
Innan vi gav oss iväg på seglingen visste vi inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Bokningen var spontan, men expeditionen visade sig vara en fullträff. Ni vet när upptäckarglädjen, friheten och sinnena liksom exploderar och äventyret känns i själen? Så är det att segla med Balatik.
När vi hissade seglen för första gången gick verkligen ett sus genom publiken. För vissa i besättningen var det första gången de seglade. Äntligen kunde vi stänga av den taktfasta motorn och låta vinden föra oss framåt. Det är någonting speciellt med att färdas i takt med naturen. Vår expeditionsledare Gener har verkligen båtlivet i blodet. Han rörde sig längs med riggarna som om han aldrig gjort annat än att vandra på smala passager i sjögång.
Under resans gång har vi simmat i katedralliknande grottor, gått på upptäcktsfärd i djungeln, snorklat runt vrak och blivit bortskämda med vackra vyer. Det här är någonting för alla, för det blir vad du själv gör det till. Full frihet, utan krav. Lämna mobilen och datorn på hotellet, men glöm för allt i världen inte att ta med kameran.
Här kommer några av bilderna från vår tur. De bästa måste jag tyvärr hålla på, för jag hoppas att ni ska få se dem i ett annat sammanhang!
Vi ankrade en natt vid sidan av denna lilla strand. Brantaste kalkstensklippan jag någonsin sett. På kvällen snorklade vi i mörkret bland massa glittrande plankton. Under natten sov jag under bar himmel på däck med stjärnorna som täcke.Å’hoj! Det krävs en del händer för att segla Balatak.Laga lunch eller fästa tampar, det är frågan. Segling och matlagning pågår parallellt. De gjorde till och med egen pasta på båten. Båtlagat!I väntan på vinden. Kom igen!Besättningen var en av de bästa delarna med expeditionen. Även om de såklart servade oss en del var de också skämtglada och lekfulla. Vi kände oss mer som gäster än som betalande turisticos.Gener som är hjärnan bakom Balatik inspekterar förseglen.Ser ni världens största haj? Bara fenan sticker upp ute i bukten. Ett av Taos basläger som vi övernattade i. Mitt mellan klippor, djungel och en paradisstrand.Så som stränder ser ut innan vi turister kommer. Remsan är redan uppköpt av en av de ledande familjerna. Vad som händer här om några år går bara att gissa …Taos ena basläger. Vår lilla flätade bambuhydda syns uppe till vänster. Ljuden av djungeln vaggade oss till sömns. Tur att båthunden Harry sov hos oss!Britten Alex var med på vår tur och tog en promenad en morgon. Han har bott i Filippinerna i 2,5 år. Expeditionen var det bästa han upplevt i landet. Det säger kanske inte allt, men ändå något.Matlagning deluxe. De tog hand om färska bläckfiskar, bakade pitabröd och pannkakor och pressade egen kokosmjölk. Fantastiskt!På utkik efter delfiner. De är så snabba runt fören så när de leker omkring är det bäst att vara alert!Full fart mot framtiden! Vi passerade hundratals små öar med paradisstränder och korallrev.Vi seglade såklart under filippinsk flagg, men även piratflaggan Jolly Roger hängde högt. Vi passerade ett militärskepp och vinkade, men de bara spanade långt efter oss.Hej då en av de finaste små öarna. Här bodde hunden Rambo, som simmade ut och mötte båten innan vi ens hann fram. Rambo vaktar ön då den österrikiske ägaren bara är där en gång om året. Mat får vovven från en av fiskarna på grannön. Sällskap bjuder Balatik på.Gänget! Bägge hundarna Harry och Dato är med. Jag visste inte att Jack Russells var sjöhundar, men de är populära att ha på båtarna för att de inte är rädda för vatten, har praktisk storlek och vaktar båten bra.Balatik i full prakt. Det är Filippinernas största paraw. Den traditionella segelbåten tog nästan två år att bygga och är ett mästerverk!Sista morgonen. Ni förstår att det var smärtsamt att lämna det här va?
2 kommentarer
Pingback:
Glöggen
Filippinerna är allt ett fantastiskt land. För mig var det inget som höll mig kvar i kalla Svedala.
Synd att inte fler har upptäckt det.