Asien,  Äventyr,  Malaysia

Träffa Borneos orangutanger i Sepilok

Det finns inte så många orangutanger kvar i det vilda. Deras hem brinner. Regnskogen försvinner. Ofta till fördel för palmplantager, men alltid till fördel för människan. Det går att adoptera en apa, eller donera en peng, för att rädda orangutangerna. De förtjänar verkligen bättre.

Det finns ett par rehabiliteringscenter för orangutanger på Borneo och Sumatra. Vi besökte det i Sepilok, på norra Borneo. Rehabiliteringscentren tar hand om föräldralösa, skadade och tillfångatagna orangutanger med målet att återföra dem till det vilda. Turister som vi är välkomna att hälsa på under städade former. Vi får inte hälsa på de små, för de ska inte vänja sig med människor. Dock får vi stå på åskådarplats när de semi-vilda, rehabiliterade orangutangerna återvänder för att få sig en brakmåltid.

Det känns såklart lite delat, vi borde inte vara där. Vi är dock begränsade och hålls på avstånd. Tystnad råder, förutom kameraklickens tickande.

Vi kommer innan alla gruppresor från stan. Att se orangutangerna närma sig i trädtopparna på flera hundra meters avstånd är mäktigt. Det ruskar i trädtopparna där de tar sig fram. När det närmar sig matdags kommer de första klättrande på linorna. De tittar lika mycket på oss som vi på dom. När de klättrar gör de det som cirkusartister. Armarna är dubbelt så långa som benen, fötterna är minst lika användbara som händerna. Många av dem kommer närmare och spanar in oss.

Deras ansiktsuttryck, gester och kroppsspråk känns bekant. Vi kan tyda deras kroppars kommunikation. Den fungerar som vår egen.

Jag skulle kunna sitta och titta på när de svingar sig bland träden hur länge som helst. När maten sedan är serverad samlar de på sig gottigheterna och smaskar i sig favoriterna först. Vattenmelon och gurka står högt i kurs, fast de fräcka äter bara det godaste i mitten. Precis som jag. Sedan går bananerna, sist de gröna bönstjälkarna. När maten är slut och alla tröttnat på varandra svingar de sig tillbaka ut i reservatet för att leva det vilda livet. Nästan alla i alla fall. En rackarna stannar kvar i krokarna och bäddar sedan ner sig i sitt näste för natten. När jag bäddar ner mig för natten är jag både lycklig och ledsen. Lycklig för att jag fick träffa dem, ledsen för ungefär samma sak.

Det sitter linor uppspända från träden för att orangutangerna lättare ska komma åt plattformarna. När det börjar vibrera i dem vet en direkt att det är dags. Här kommer den första ut och tar en lika stor titt på oss som vi på den.
Det sitter linor uppspända från träden för att orangutangerna lättare ska komma åt plattformarna. När det börjar vibrera i dem vet en direkt att det är dags. Här kommer den första ut och tar en lika stor titt på oss som vi på den.
Sen kommer det ett helt gäng små, snabba, smidiga, lurviga apor-
Sen kommer det ett helt gäng små, snabba, smidiga, lurviga apor-
De får konster att se lätta ut. Händer är fötter, fötter är händer. Upp och ner, sidleds - spelar ingen roll.
De får konster att se lätta ut. Händer är fötter, fötter är händer. Upp och ner, sidleds – spelar ingen roll.
Den största orangutanghanen kommer med ett duns, rätt ner på räcket. Han är inte rädd. Han vet att vi är på besök i hans hoods. Vi får vackert backa medan han tar sin tid och kikar omkring.
Den största orangutanghanen kommer med ett duns, rätt ner på räcket. Han är inte rädd. Han vet att vi är på besök i hans hoods. Vi får vackert backa medan han tar sin tid och kikar omkring.
När han kollat klart kliver han rakt upp i ett träd. Lätt som en plätt.
När han kollat klart kliver han rakt upp i ett träd. Lätt som en plätt.
Fartfylld färd längs med linan. De är som små raketer i träden!
Fartfylld färd längs med linan. De är som små raketer i träden!
Orang-utan betyder skogsmänniska på malajiska. Och det går verkligen att känna släktskapet. Vi har ca 96-97 % samma DNA (vilket är mindre släktskap än med schimpanserna, men ändå).
Orang-utan betyder skogsmänniska på malajiska. Och det går verkligen att känna släktskapet. Vi har ca 96-97 % samma DNA (vilket är mindre släktskap än med schimpanserna, men ändå).
Matplattformen är en bit ifrån åskådarplats, men orangutangerna rör sig mycket. Och snabbt. Plattformen är precis i utkanten av reservatet, så när matstunden är avklarad försvinner de flesta tillbaka ut i djungeln. Men vissa stannar kvar i närheten. En kryper in i sitt näste för kvällen precis ovanför oss.
Matplattformen är en bit ifrån åskådarplats, men orangutangerna rör sig mycket. Och snabbt. Plattformen är precis i utkanten av reservatet, så när matstunden är avklarad försvinner de flesta tillbaka ut i djungeln. Men vissa stannar kvar i närheten. En kryper in i sitt näste för kvällen precis ovanför oss.
Den här lille rackarn vågar sig inte ut i djungeln ännu utan stannar kvar i krokarna omkring sina välkända kvarter. Förhoppningsvis svingar hen sig vidare ut snart.
Den här lille rackarn vågar sig inte ut i djungeln ännu utan stannar kvar i krokarna omkring sina välkända kvarter. Förhoppningsvis svingar hen sig vidare ut snart.

En kommentar

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: