Att dyka med valhaj är varje dykares våta dröm

Vi dök med valhaj igår!! Det är en av mina absoluta höjdpunkter som dykare, äventyrare, människa. Det var en stund i livet jag kommer minnas för alltid.

Vi har gjort nästan 40 dyk i Filippinerna i förhoppning om att möta en valhaj. Vi vägrar vara en del av valhajssafarit i Oslob där valahajarna matas. De valhajarna hänger bara i bukten där jämt. De åker inte på sina parningsresor, utan ligger bara och puttrar runt bland snorklare och blir serverade. Det rubbar deras cirklar. Då var vi eniga i att vi hellre avstår från att se en valhaj, än att se en valhaj som hålls som gisslan. När vi sedan kom hit till Borneo hade vi inte ens en tanke på valhaj längre. Vi var beredda att åka hem utan att ha sett någon.

Det skulle visa sig att karma betalar tillbaka. Onsdagen den 9 juli går till historien som dagen då vi dök med en valhaj. I 42 minuter!

Under lunchen spred sig ryktet på vår dykresort att en kapten på en av dykbåtarna sett valhaj. Dykarna hade inte hört hans dunkande i skrovet, så ingen annan såg den. Gemensamma ååååååh:n spred sig bland oss. När vi sedan möttes vid båten igen för att ge oss ut ville de flesta till en dyksajt bortanför Manta ray city, där valhajen sågs. De resonerade som så att valhajen förmodligen rört sig ditåt. På vår båt var vi sju betalande kunder och fyra divemasters/instruktörer. Det visade sig att vi alla varit på sajten dit de andra tre båtarna styrde. Vi åkte tillbaka till Manta ray City, som enda båt.

Det skulle visa sig att valhajen hängde kvar!

Dyket började bra. Vi såg sköldpaddor och nudies och allt annat fantastiskt som finns här, överallt. Efter fyra (4!!!!) minuter bankar någon som en galning på sin tank för att få allas uppmärksamhet. Jag vänder mig mot ljudet och får se Mattias, vevandes, pekandes, skrikandes. Han kan inte tecknet för valhaj, men det behövs inte. Han pekar uppåt och vi får syn på konturerna av jättefisken. Vi lyckas visa den andra gruppen dykare från båten vad som händer och sedan är det ett kaos av dykare och bubblor som far iväg mot valhajen. Vi kommer lite närmare och sen verkar det som att valhajen tar fart och drar ifrån, ut i det blå. När vi lämnat revet svänger hon plötsligt runt och börjar simma i cirklar runt oss.

Vi tror inte våra ögon. Häpna, upphetsade och lyckliga i hjärtat.

Det här håller på länge. I nästan trekvart har vi valhajen som sällskap. Den kommer mot oss med öppen mun och silar in småkrill. Följeslagarna som åker snålskjuts hänger omkring fenorna, under buken och runt läpparna. Vågat! Vi håller avstånd, men ibland simmar valhajen ändå förbi helt nära. Det skulle gått att ha sträckt ut handen och rört vi den (men no touching!). Valhajar är världens största haj och kan bli sådär 18 meter långa. Vår kompis var beskedliga 5 meter, men ändå en jätte. Ungefär som att möta en bil under vattnet. Modell större då.

Jag och Mattias pussades under en valhaj! Hur sjukt är inte det!?

När valhajen sedan faktiskt simmade iväg var vi i upplösningstillstånd. Om hon inte simmat iväg hade vi väl legat kvar där fortfarande, men vi fortsatte vårt dyk i en kvart ungefär. Såg lite fler sköldpaddor, inget viktigt liksom. Men vi åkte runt med armarna i “luften”, highfivade, kramades och betedde oss som dagisbarn i en lösgodisbutik med fri provsmakning.

Mattias hade slut på batteri i sin kamera (på lunchen “Äsch, jag behöver inte ladda”) och den hängde kvar uppe på båten. Vi har alltså inga egna bilder, men har fått låna bilder och filmer från holländska Coen som också var med. Det är kanske inte så bra som vi själva hade fixat, men ändå bevis nog.