Det är viktigt att kunna njuta av kontraster på resa

Nu har vi varit nästan en vecka på Flores, den ö i Indonesien med flygplats som ligger närmast Komodo. Här har vi unnat oss lite extra. Särskilt fungerar det fina hotellet som plåster på såren för att jag inte kan dyka på en av de bästa undervattensplatserna på jorden. Det är smärtsamt, jobbigt, olidligt. Men jag vill helst inte prata om det. Vi låtsas som att allt är som vanligt en stund och kolla in dykresortens fina faciliteter.

Ni ser på bilderna under att vi har en fantastiskt fin pool, fin utsikt från rummet, havet just utanför och välklippt grön gräsmatta som är lika mjuk som en stundsmatta. Tyvärr är servicen surrealistiskt dålig (och då är vi inte särskilt krävande). Det går inte ens att skylla på språksvårigheter, utan det handlar mer om att de inte har vad de säger att de har.

Spat är stängt på grund av semester (under högsäsong!), maten stämmer aldrig med menyn, maten på menyn finns sällan. I en vecka har jag försökt beställa vattenmelonjuice. Det har de aldrig. Samma med vegetarisk lasagne och hamburgare. På en vecka! Löjligt.

Även om hotellets styrka inte är servicen så finns det ändå mycket att glädjas åt. Särskilt poolen. Men också omgivningarna. Vi har en vacker strand, fina solnedgångar och mangroveskog precis runt hörnet. Den enda andra människan jag stötte på under en tidig promenad ut i det okända var en fiskare som satt och knöt lite linor. Ingenting känns så fantastiskt som att komma ut ur hotellbubblan! För även om jag uppskattar att vila så börjar jag faktiskt bli lite rastlös. Då är det tur att världen utanför murarna finns också.