Det sista äventyret på vår stora resa var nationalparken Komodo. Där huserar jätteödlan Komodovaranen och vi fick träffa ett par praktexemplar.
När vi landade på ön Flores var vi så långt hemifrån vi någonsin varit. Australien var nästan inom räckhåll, men äventyret var på väg mot sitt slut. Vi visste sedan en stund att vi var på väg hem (i hemlighet för att överraska) och lade vår sista upptäckarfärd i Komodo National Park. Det var inte ett misstag.
Att vandra över Rincas böljande kullar och genom Komodos djungel var verkligen ett äventyr. Det är en del människor som kommer för att se de stora varanerna, men vi var vid öarna tidigt och fick uppleva dem nästan tomma.
Det obligatoriska delfinsällskapet! Pirret när en fena bryter vattenytan, och sedan en till, och en till, blir verkligen aldrig mindre.För att få den där bilden måste en vandra över karga, vackra landskap. Ön Rinca bjöd verkligen på vyer.Vår ranger på Flores berättade skrattade att den tudelade pinnen inte är för att peta ödlorna i ögonen utan för att markera på halsen. Jag vill inte tänka på hur effektiv den skulle ha varit.Den krypande fotografen.Vilda, vackra stigar.Härliga hav!Vi går över fnasiga berg falleraI ett litet skuggskydd gömde sig en litet bebis. Mamma och pappa ödla äter gärna de små, därför lever bebisarna i träd och på andra höjder tills de är nog stora att försvara sig.Några av de lataste ödlorna härbärgerar direkt vid stugorna som skogvaktarna bor i. De menade att de aldrig får mat, men att de kommer ändå för att det luktar. De skulle heller aldrig ha ätit någon människa…Fiskarna kommer med både färsk och soltorkad fisk direkt till turistbåtarna.Nationalparken är inte bara vacker på ytan, under finns en av de mest levande marina miljöer på jorden.När vi ankrat båten för kvällen kom några killar från byn paddlande med välkylda öl. Lite dyrare än i stan, men de smakar aldrig så bra som när de kommer perfekt till solnedgången.Inte en så tråkig plats att se solen smyga ned mot horisonten.När vi sovit en natt under bar himmel på däck vaknade vi lagom tills solen dök upp igen mellan berg och moln.Andra dagen på vår tur kom vi till ön som gett nationalparken och ödlorna sitt namn. Komodo.God morgon kära fröken! Ett “litet” praktexemplar låg och solade på stenarna när vi kom. Hon smet smidigt iväg in i terrängen när det började bli för hett.Söt, men lite läskig.På stigarna låg även lite kluttar med världens dyraste kaffe.Komodo har även stränder.Torrt, torrt, torrt. Under sommaren regnar det inte mycket och allt smakar damm. Men under regnsäsongen är allt en enda stor mudslide, så det är bara att välja …
