Kom nära inpå djurlivet i Sydamerika

One comment

Drömmen om Sydamerika för oss handlade mycket om djur. Galapagos är i en klass för sig, men en av de absolut bästa upplevelserna tillsammans med djur hade vi, helt otippat, i Bolivia. Vi blev kompisar med apor, på deras villkor. Och jag grät av lycka!

I Bolivia cyklade vi Norra Yungas-vägen, mer känd som Death Road. Det var helt otroligt! Av en slump läste jag en flyer på vårt hostel precis innan avfärd. Det var någonting som hette La senda verde (den gröna stigen) som sökte volontärer till sitt animal shelter. Vi googlade lite, hittade hemsidan och ringde dem. Gick det bra att komma några dagar och övernatta? Självklart! Det låg bara en kort promenad från ändstationen på vår cykeltur dessutom. Vi vinkade hej då till gänget som skulle tillbaka till La Paz efter turen, och gick ensamma ner längs med en liten väg in i regnskogen.

En blekt skylt, en ranglig bro och en ringklocka visade att vi var framme. Och inte en ringklocka kopplad till någon el, nej nej. En såndär klocka som fanns förr, som ringde in efter lunchrasten i skolan. Som man slår i alldeles själv. Vi ringde några gånger, men ingenting hände. Efter kanske 10 minuter kom det en kille i gummistövlar traskandes i maklig takt. Han visade in oss på området, och vi häpnade.

I träden omkring oss kacklar papegojor, vid en liten bäck sitter en skylt som varnar för den lilla krokodilen och när han förklarar att alla är lite upptagna ”för att björnen har rymt”, tittar vi på varandra med viss skepsis i blick. Vart har vi hamnat?

När en bonde från andra sidan bergen ringer och säger att han sett björnen far alla iväg. Vi sitter på den lilla altanen på vår stuga och gör just ingenting, tills de kommer tillbaka. Med björnen. Då får vi en rundvandring och bjuds på middag. Vi får lära oss att alltid, alltid stänga alla dörrar om oss. Matsalen är i en bur, liksom alla andra mänskliga ytor. Djuren ska hållas utanför, för även om de lärt sig att närvaron av människorna ger dem mat så får de inte komma för nära.

Under de kommande dagarna får vi lära känna några av aporna, ge jordnötter till björnen, äta frukost med den lilla undulaten Mr Bean och hänföras av regnskogens magi.

Djuren omkring oss kommer ofta från vanvård, på cirkusar eller i privata hem. Vissa av aporna är tränade ficktjuvar, andra har skadats i bränder. Målet är att alla djuren ska tillbaka till det vilda, men några av dem kommer aldrig lämna det säkra området omkring hemmet som det franska, djurälskande paret skapat för dem. De skulle helt enkelt inte klara konkurrensen i det vilda. Det finaste är att det finns en spider monkey som lämnat det skyddade området, fått ungar i det vilda  – och kommer tillbaka en gång då och då för att säga hej, och kanske visa att allt är bra.

Att få vara nära ett så fint samarbete mellan människor och djur var helt magiskt. Vi blev förälskade i platsen, och i verksamheten. Då betalar jag gärna en del extra för att stötta, även om vi bodde utan el och internet.

Den enda nackdelen var att det fanns en galen nattapa som attackerade kvinnor om kvällarna. Efter att mörkret föll var alltså alla tjejer tvungna att eskorteras av en man för att apan inte skulle komma fräsande i trädtopparna. ”Hur rädd ska en vara för en ensam liten apa?” tänkte jag första kvällen när jag skulle gå på toa. Jag var inte lika tuff när den plötsligt satt och fräste på en gren ovanför mig. Då fick jag vänja mig med att tajma toalettbesök med andra (manliga) volontärer och be Mattias om eskort till middagen. För män var tydligen en helt annan sak för den galna nattapan.

Vår lilla stuga, precis på kanten av regnskogen.
Vår lilla stuga, precis på kanten av regnskogen.
Den nya vägen är i gult. Den är helt otroligt vacker, men den gamla vägen (i vitt) är ännu bättre. Så länge en har en cykel med bra bromsar.
Den nya vägen är i gult. Den är helt otroligt vacker, men den gamla vägen (i vitt) är ännu bättre. Så länge en har en cykel med bra bromsar.
De djur som kan skadas av andra djur, eller skada människor är oftast i bur. Den här ormen gick vi snabbt förbi.
De djur som kan skadas av andra djur, eller skada människor är oftast i bur. Den här ormen gick vi snabbt förbi.
När en apa kommer till dig och vill hänga händer någonting speciellt. Det blir så tydligt att vi inte är något annat än människoapor.
När en apa kommer till dig och vill hänga händer någonting speciellt. Det blir så tydligt att vi inte är något annat än människoapor.
Mattias får en rundvandring av en spider monkey. Apan har tydligt visat vem som bestämmer, och när Mattias accepterat att följa med runt och spana in alla vrår blir de bästisar. Apan vill gärna få i Mattias i poolen. Det trixigaste han gjorde var att leda över honom på den smala gången. Jag skrattade, och var avundsjuk.
Mattias får en rundvandring av en spider monkey. Apan har tydligt visat vem som bestämmer, och när Mattias accepterat att följa med runt och spana in alla vrår blir de bästisar. Apan vill gärna få i Mattias i poolen. Det trixigaste han gjorde var att leda över honom på den smala gången. Jag skrattade, och var avundsjuk.
Efter en stund, när vi myst färdigt blev det fullt bus. De hänger och klänger, hoppar, klättrar och lever rövare. Det är bara att hänga med!
Efter en stund, när vi myst färdigt blev det fullt bus. De hänger och klänger, hoppar, klättrar och lever rövare. Det är bara att hänga med!
Gott häng!
Gott häng!
Jag behövde inte vara avundsjuk så länge. Jag satt förundrat på sidan och tittade på Mattias som fick den stora rundvandringen. Glad för hans skull, och otroligt avundsjuk för min egen skull. Sen kom det en liten hand på axeln, och en apa kröp upp i knät. Och en till! Så satt vi och kramades. Och grät. Jag då. Inte aporna.
Jag behövde inte vara avundsjuk så länge. Jag satt förundrat på sidan och tittade på Mattias som fick den stora rundvandringen. Glad för hans skull, och otroligt avundsjuk för min egen skull. Sen kom det en liten hand på axeln, och en apa kröp upp i knät. Och en till! Så satt vi och kramades. Och grät. Jag då. Inte aporna.
En ensam, och arg, arapapegoja. De lever livet ut i par, men den här har förlorat sin livskamrat.
En ensam, och arg, arapapegoja. De lever livet ut i par, men den här har förlorat sin livskamrat.
Att ge jordnötter till björnen, så att de andra volontärerna kan städa undan vid hans matplats, är inte något för alla. Vi var med, nära. Men att sticka in handen, hur försiktigt björnen än tog den lilla nöten, klarade ingen av oss att samla mod till. Den var verkligen en nalle, men ändå en björn. Och skulle en inte få nog av alla djur som finns så nära, är även naturen runt omkring storslagen. Perfekt för att vandra, cykla eller bara titta på.
Att ge jordnötter till björnen, så att de andra volontärerna kan städa undan vid hans matplats, är inte något för alla. Vi var med, nära. Men att sticka in handen, hur försiktigt björnen än tog den lilla nöten, klarade ingen av oss att samla mod till. Den var verkligen en nalle, men ändå en björn. Och skulle en inte få nog av alla djur som finns så nära, är även naturen runt omkring storslagen. Perfekt för att vandra, cykla eller bara titta på.
Den här lille krabaten var den ende som visste hur en kommer in i matsals-buren. Mr Bean var för listig (och liten) för att volontärerna skulle kunna stänga alla små lister och vrår. Så varje morgon kom han och delade frukosten med oss. Han satt ibland på axeln, ibland på handen och ibland försåg han sig själv direkt från tallriken. Om han satt på axeln gnällde han om han inte blev matad i jämnt tempo. Och han tog inte vad som helst. Kräsen, men otroligt söt.
Den här lille krabaten var den ende som visste hur en kommer in i matsals-buren. Mr Bean var för listig (och liten) för att volontärerna skulle kunna stänga alla små lister och vrår. Så varje morgon kom han och delade frukosten med oss. Han satt ibland på axeln, ibland på handen och ibland försåg han sig själv direkt från tallriken. Om han satt på axeln gnällde han om han inte blev matad i jämnt tempo. Och han tog inte vad som helst. Kräsen, men otroligt söt.

1 comments on “Kom nära inpå djurlivet i Sydamerika”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s