Äventyr,  Bolivia

En bussresa i Bolivia

Att transportera sig genom Sydamerika är kontrastrikt. De fotöljliknande sätena i Argentinas lyxiga långfärdsbussar är någonting helt annat än de små träskivorna en får sitta på i bussarna över bergen i Bolivia. Ändå är det bussresorna i Bolivia jag minns mest.

På de lite dyrare (men ändå otroligt billiga) bussarna i Argentina är resorna ofta bemannade. Mat serveras, det bjuds på vatten och sätena går att fälla bak så långt att en nästan ligger horisontalt. Det är bekvämt, minst sagt. Men också ganska oförargligt.

I Bolivia, på de lite billgare bussarna, finns det ofta inte plats att vara över 1,60 cm lång. Tar du inte med en egen pall får du kanske inte sitta alls, och är det ont om utrymme kanske en tant sätter sig i ditt knä. Kycklingar kanske är ombord, kanske lastas en moped på taket. Kanske känns det inte svinkul att solen steker och att färden går långsamt längs grusvägar.

Kanske känns det inte heller supersäkert att chauffören tutar två gånger och sedan snabbt svänger runt ett hörn, med ett (inte så) litet stup på högerflanken, utan att veta om det kommer ett möte på den smala, slingrande vägen.

Ändå, ler vi lyckligt när vi kliver av vid ett vattendrag. Vägen har tagit slut. Bussen stannar, men vi är inte framme. Två små alpackor betar vid sidan. Att vi inte riktigt vet hur vi ska ta oss vidare oroar oss inte än, för de söta, ulliga djuren gör oss ofokuserade. Vi tar några bilder, sparkar lite i gruset och bjuder ett barn som gråter på läsk. Plötsligt får vi en varsin flytväst och visas ned i en båt.

Vårt bagage är fortfarande på bussen, och när vi ser oss omkring så står bussen på en flotte. En flotte som uppenbart är byggd för ganska längesedan, och som sedan dess uppenbart är ganska välanvänd. Vi konstaterar att det finns en risk för att vi inte kommer kliva på bussen igen.

När flotten slår in mot land, och bussen rullar av, är jag beredd att hurra. Men det verkar inte som att någon annan tvivlade om det gångbara i att transportera en buss på ett par plankor över ett sund. Det var bara en naturlig del av en bussresa i Bolivia.

När vi såg flotten med vår buss lägga ut bakom vår, lite snabbare, båt kändes det kanske inte riktigt som att vi skulle se den igen. När vi sedan kom till andra sidan och såg kvaliteten på flottarna ... ja, då kändes det kanske ännu mer troligt att bussen skulle hamna i sundet.
När vi såg flotten med vår buss lägga ut bakom vår, lite snabbare, båt kändes det kanske inte riktigt som att vi skulle se den igen. När vi sedan kom till andra sidan och såg kvaliteten på flottarna … ja, då kändes det kanske ännu mer troligt att bussen skulle hamna i sundet.
Vi hann över till andra sidan först. Bussen kommer där borta till höger!
Även om det ser ut som bussen håller på att trilla av plank klarade den sig till andra sidan!

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: