“After hike” i Alperna betyder vin i världsklass

När det blir för blött i bergen för att vandra är det tacksamt att kunna halka ner i dalen och smita in på en vingård. Vad är väl bättre belöning än vin i världsklass efter en kass vandring?

Eftersom molnen låg tätt om vyerna vi vill se blev det en kort utflykt till Mont Blanc (som vi inte såg!), och på hemvägen stannade vi till vid Grosjean. Nu är det tredje generationen som framställer vin längs sluttningarna i Aostadalen, och familjen är stolt över att vara bäst i regionen.

Vilket vin är det alla i New York vill ha? Grosjeans, såklart. Det var i alla fall vad vår nyfunne vän från det stora äpplet sa. Vi litar på henne och känner oss väldigt trendiga.

Egentligen borde man ha bokat en guidad runda, men vi har tur och får följa med i bakvattnet efter en grupp amerikaner. De försvinner strax och sen har vi, och den ensamresande tjejen från NY, guiden för oss själva. De flirtar, vi försöker inte vara i vägen. Men eftersom killen vars kusin nu är chefen på vingården vill imponera får vi smaka på några undangömda flaskor från åtråvärda årgångar.

Varje dag smakar de ur faten. När som helst kan det vara dags att tappa på flaska.

När vi varvat utbudet är flera av oss i ressällskapet eniga om att druvan Fumin imponerar. Ändå är det flest flaskor av frizzanten Cuveeottantanovce som får följa med hem. Det ljusa naturbubblet är perfekt på picknickfilten framöver.

Dagen före var det en dansk distributör på plats och kanske, kanske kan vi beställa Grosjeans viner från Systembolaget snart.

Så länge ruvar vi på våra värdigt hemsläpade flaskor från Italien. De var väl värda ansträngningen, även om min kära resväska dukade under av vikten.