Vikten av att se bra på resande fot

Resor betyder ofta nya miljöer, möten och upplevelser. Man letar efter rätt spår på tågstationer, spanar efter små skyltar på myllriga gator och försöker få syn på väl kamouflerade djungeldjur i regnskogen. Då är det viktigt att ha skarp blick, för annars kan man missa väldigt mycket … Är det dags att fundera på ögonlaser?

Jag har aldrig haft något problem med synen, ser som en katt i natten och en hök i skyn, men min man däremot, stackarn. Han har ett brytningsfel som bara blir värre med åren. När vi tog vår dykkurs i fiskidentifikation hade han svårt att avgöra form och färg på de minsta och när vi spanar efter fyrar i horisonten är det inte hans ögon vi litar på.

Hans syn har varit en utmaning en stund, men nu börjar den faktiskt bli lite av ett problem. Han kisar när han läser, får ont i huvudet när han koncentrerar sig mycket och litar inte på vad han ser på restaurangmenyer på en vägg. I New York hänger de gärna upp sitt utbud bakom disken, så jag fick snällt beställa vad jag tror han gillar bäst. (Vilket jag faktiskt har rätt bra koll på! Men också, hur fel kan en pastramimacka bli?)

Vi har börjat kolla runt på alternativ. Glasögon ger karaktär. Han passar i många bågar, ser bildad och belevad ut – men han pallar inte dra runt på ett par jämt. Kanske är det ovana, men det känns meckigt? Linser är praktiskt, men kanske lika omständligt? De ska bytas ut, packas med och tas ut.

Är det dags att fundera på ögonlaser? Det är långt ifrån lika dyrt som det var förr, flera vänner har gjort det (och är så glada – särskilt han som snart är helikopterpilot tack vare ingreppet). Lirema verkar vara en trygg ögonklinik, men många nöjda kunder. På deras sajt finns det ett enkelt formulär jag ska få Mattias att fylla i. Då får han snabbt svar om ögonlaser kan vara någonting för honom, för så här kan vi ju inte ha det … Även han måste se tillräckligt bra för att kunna läsa menyer själv – och för att se huggormarna på stigen här bak i skogen.