Efter en äventyrlig sommar …

… är allt jag vill ha en lugn höst i skogen. Än har jag inte sett en enda svamp, inte mött varken Karl Johan eller herr Kantarell, men visst bor dom väl kvar där ute bland träden?

Sommarveckorna har istället spenderats med vår nya pärla, en Mini Cooper Classic (som såklart är British Racing Green, vad annars?) och – renar. Vi hittade, vad som naturligtvis måste vara, Sveriges finaste Mini i Piteå och körde sedan hem familjens nya tillskott, med ett par omvägar.

Vi svängde förbi vänner i Arjeplog, tittade in i Tärnaby, susade fram på Vildmarksvägen och mellanlandade i Storsjö.

Det blev 250 mil med lilla pärlan genom Sverige – och sedan fortsatte äventyret på Island, där vi inte bara varvade ön, utan också utforskade fjordar och kustremsor bortanför ringvägen. Där brände vi nog omkring 300 mil till.

Så ha lite tålamod. Vi har landat i vardagen igen, men jag har knappt hunnit smälta alla intryck, alla mäktiga landskap, alla fina avkrokar.

Bilder kommer, såklart, men nu är min molnlagring full och mitt batteri slut. Ska ladda mig själv, och sortera bland bilderna, så kommer det (förhoppningsvis) snart en våg med suveräna sommarminnen.