Blir vi sjuka av att bo i stan?

Idag bor 70 procent av alla svenskar i en stad och städerna växer snabbt. Stora städer blir större, små blir mindre. Att vi bor tätt ihop är bra för mycket, för vi kan samarbeta bättre och vara produktiva. Samtidigt mår vi sämre och sämre. Blir vi sjuka av att bo i stan? Och kan lösningen finnas i naturen?

Jag söker mig alltid ut i det gröna när jag behöver varva ner. Jag hittar inte lugnet i sus och brus och dus. Det är som att mina synapser inte vet vad som är viktigt när allt blinkar och lockar och låter, när allt drar. Och jag verkar inte vara ensam.

Men varför bor jag i en betonglåda i centrala Stockholm? Även om vi har Nackareservatet nära är det inte riktigt de ytorna jag saknar.

Forskning visar att människor i hela världen blir mer avkopplade av grönska och natur än av byggnader. Allra störst är effekten av öppna landskap, som i den svenska skärgården Vyer över vatten är bra, så vårt Hemnet-dreglande efter havsnära hus är kanske inte så konstig ändå (även om det driver upp priserna på sjuka nivåer).

Stressmekanismen
Biologiskt är vi fortfarande stenåldersmänniskor, för vi har inte levt i städer särskilt länge. Våra hjärnor är programmerade för att hjälpa oss att undvika hotfulla situationer, och även om vi inte behöver fly från rovdjur på savannen längre ställs vi ständigt inför nya situationer som måste utvärderas.

I stan finns fler otydliga faror, faror som vi inte behövt anpassa oss till under vår tiotusen år långa historia som någorlunda moderna människor. Kroppen reagerar på osäkra situationer och stressreaktionerna aktiveras även av mer diffusa och komplexa problem.

Även om det inte är direkt livsfara kopplad till hektiska livspussel skadar det kroppen att vara i ständig beredskap.

I beredskapsläge prioriteras bara de viktigaste anatomiska funktionerna. Om valet är att fly eller kämpa behövs till exempel inte matsmältningen och problem med magen är ofta förknippat med stress. Hjärnan måste få vila, annars blir vi sjuka.

För våra förfäder kan en stressexplosion till exempel ha orsakats av att fly från vilda djur eller en gräsbrand. Då handlade det om liv eller död, men när faran var över var det människorna som lyckades varva ner snabbast och återhämta sig bäst som klarade sig. Det kunde de bara göra om de lyckats undkomma faran. Det arvet har gått från generation till generation, så till den grad av vi än idag slappnar av vid åsynen av öppna landskap och vida vyer. För vi är utom fara, vi kommer att klara oss.

Naturnära i stan
När städerna förtätas är det ofta det gröna som får ge plats åt ny bebyggelse, men forskning visar otvivelaktigt att den urbana grönskan är viktig. Människor med närhet till naturen mår bättre, kanske just för att platserna ger utrymme för avkoppling. Dessutom spelar avståndet till naturen roll för hur ofta vi besöker den.

Alltså är det väl inte så konstigt att jag drömmer om sjöglimt och utsikt från mitt fönster?

Ska naturen fungera som kraftkälla måste vi också tänka på hur vi är i naturen. Följer jäkten med ut i naturen blir effekten mindre. Försök stanna upp – och lyssna.

Den visdomen gäller både längs vindlande vandringsleder i fjällen och i det alldeles vanliga vardagslivet.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s