Drömmen om Paris

Drömmen om Paris är att strosa längs vindlande små gator på smala trottoarer med en sjal lite löst slängd över en axeln, le till förbipasserande och precis hoppa undan när en moped svischar förbi och stänker vatten från en kristallklar vattenpöl som ligger kvar från en uppfräschade skur, som kom precis under kaffepausen på kafét på hörnet.

Drömmen om Paris är, typ, sann den här veckan. Jag har följt med som hotellfru till Mattias, som ska jobba här i två veckor, så på dagtid roar jag mig själv – med promenader, läsning, långa bad, croissanter och starkt kaffe.

Drömmen om Paris är dock inte hela sanningen. Paris är inte bara Montmartre och melodiöst språk, det är även motorvägskantade förorter och ett språk jag inte förstår. Eftersom vi inte valt hotell själva har vi hamnat lite väl långt norr om stan – och eftersom jag valde spanskan framför franskan går jag omkring som en stum i okänt land.

Det känns så himla oartigt att inte kunna mer än några nödtorftiga artighetsfraser, men förhoppningsvis är jag sval och kanske lite svår – inte ett as.

Franskan är så himla vacker, melodin får mig att le. Och tur är väl kanske det, för jag förstår inte ett ord. Håller tummarna för att jag framstår som blyg och söt när jag ständigt mumlar merci som svar på allt, oavsett situation. Oftast gömmer jag mig bakom en bra bok, då glömmer i alla fall jag de pinsamma missförstånden snabbt.

Stor bild av Elina Sazonova från Pexels