-
Det blir fler sköldpaddor i världen
Det är något särskilt med sköldpaddor, något mäktigt och samtidigt försvarslöst. Även om de fortfarande är hotade ökar äntligen antalet sköldpaddor. Hurra! Vi och våra stora ryggsäckar var lastade på en liten motorbåt, på väg från ön Utila till fastlandet. Istället för att ta färjan fick vi skjuts av en av vår värd Ruby’s vänner, mot en peng. Plötsligt bröts vattenytan av någonting mörkt, taggigt och väldigt. Det stod i stark kontrast mot det karibiska kristallvattnet, och det tog en stund innan vi förstod vad vi sett. Havslädersköldpaddan vi såg är ovanlig, utrotningshotad. Havslädersköldpaddan i Honduras är fortfarande fascinerande för mig. Såhär i efterhand är det omöjligt att säga hur…
-
En karibisk dröm i Honduras
Någonting jag längtar efter är havet. Ett kristallklart hav, fullt av färgglada koraller och nyfikna fiskar. Ett hav kantat av sand som pudersnö och palmer som frasar lätt i brisen. Det är lätt att drömma sig tillbaka till nakenbad i Karibien då. I Honduras förälskade vi oss i Utila, Roatans oslipade lillebror. Hit har amerikaner kommit i tiotals år, för att dyka och ha semester. Villor växer fram för pensionärer som inte riktigt har råd med Roatan, men det är ändå gott om gung och gott liv. Just söder om Utila ligger ett litet pärband med små öde öar. Diamond Cay var till salu när vi var där 2011, och det ser…
-
Ta dykcertifikat i Centralamerika! Vilken dröm!
Jag firar två år med dykcertifikat! Märks att jag har en hel del abstinens, för jag drömmer och tänker på att dyka OFTA. Kollar på bilder och vill möta en valhaj. Eller en rävhaj. En räka går också bra! Jag vill helt enkelt dyka igen nu. I efterhand inser jag vilken glädje det inneburit att dyka i Karibien. Magiskt! Nyfikenheten får verkligen fritt spelrum under ytan också. Samtidigt är det en aktivitet för alla. Kan Mattias, som snorklade för första gången efter 30 och är vattenrädd, så kan alla! När vi tog Advanced Open Water en månad senare (maj 2011) var vi på platsen där vi kunde ha stannat. Bott…
Du kanske också gillar
Ge oss dina smultronställen i Asien!
Människorna i Moskva
Att gå in ett par nya vandringskängor
-
Centralamerika
I två månader under 2011 reste vi från Panama City till Mexico City. Vi passerade genom alla länder utom Belize och El Salvador (tyvärr på grund av tidsbrist). Bortsett från våra turer på det centrala höglandet, och roadtripen med vänner längs Panamas Stillahavs-kust spenderade vi all tid längs den karibiska kusten. Det blev vårt eget alldeles kära paradis. Pura Vida i Costa Rica i all ära, men två andra platser (längre ut från kusten) blev oss alldeles extra kära. Det handlar om Nicaraguas Corn Islands (när vi landsteg på Big Corn Island var vi hänförda, så när vi sedan tog oss vidare till Little Corn Island var vi helt knockade!) och…
-
Dagens ring illustrerar en riktigt dålig egenskap med mig själv
I samma veva som jag hittade mitt försvunna halsband återfann jag ett reseskrin med små attiraljer som jag glömt litegrann. Som den här ringen. Jag älskar den! Färgerna. Djupet. Historien runt den. Eller? Vänta nu! Jag minns inte historien runt den, men ändå har den ett symboliskt värde för att den kommer från resan. Det är en riktigt dålig egenskap med mig, som ändå underlättar mitt liv en del (för att jag rycker lite på axlarna åt det som på ett slags vis blir en hel hög med vita lögner). Att jag minns minnen så dåligt. Vart saker hände, vem som sa vad och i vilket sammanhang. Jag kan oftast…
-
Jag tror när vi går genom tiden att det bästa inte har hänt än
Fortsätt ljug, precis så, för mig. Du får mig att hänga kvar. Fortsätt! När du blir gammal. Fortsätt! Allra käraste Håkan. Jag hittar liksom nya guldkorn fortfarande. Han är the soundtrack of my life! Även om det hade varit fränt att ha Ebbot som närmaste kompanjon. För ett år sedan hade vi ännu inte kommit fram till min resas paradis (Utila). Där kasserade jag resans linne. Det jag hade mest. Det var inte möjligt att rädda. Men de orden, de orden är så nära att fastna på kroppen! Ruby Mountains Peacock Fields Everlasting Sea Det är precis vad jag saknar nu. Sitter och gör färdigt fotobok…
-
12:e maj: moooot Utila!
En till TIDIG morgon. Vaknade med vår bästa engelsman i sängen bredvid (vi är gentlefolk som låter han spara pengar och bo på vårt rum) redan klockan 04.15. HÄRLIGT! Taxi till bussen mot La Ceiba. En händelselös bussresa på tre timmar gav mig en enda fundering; hur fåniga namn kan en kristen småskola ha? Åkte förbi två, en som hette “Kingdom’s Child” och en som hette “Heaven’s door”. Kunde riktigt se i mitt inre hur en Axl Rose i miniformat står och knackar ihärdigt med matteläxan under högerarmen och en pava valfri starksprit i handen. Kul va? Fast ännu kuligare är Roll On. Saknar min iFåne!! På Mattias har vi…
-
So long Utila, I miss u already
Imorn kl 07.00 tar vi en båt med ett annat par härifrån Utila. Jag saknar det redan! Det är så många saker det känns som vi gör för sista gången, för nu. På en stund. Det kommer åter. Bad i turkost vatten. Dykning med sköldisar. Hängmattor. No most do’s. Röda nästippar. Usch, leaving is not a loving thing. Men, utan det ena behöver man inte det andra. Så vi har pratat en del om vad mycket fantastiska saker vi fått uppleva. Vilka fantastiska länder vi besökt. Vilka outgrundliga människor det finns. Vilka genomgoda människor det finns. Och Rubi! Farbrorn som har Rubi’s Inn som vi bott på de senaste 16…
-
På resande fot
Har varit lat med skrivandet. Vi har spenderat 13 h på buss idag. Har hamnat i san pedro i norra honduras (inte Hofors – damn u autocorrect). Vi har checkat in på Hostel tamarindo och är görtrötta. Ska ta vår engelska vän i armen och få en bit mat, innan det blir kojen. Imorn blir det vidare till la ceiba kl 05.00 och färja till ön Utila kl 9.30. Gosh, hårt arbete att resa! Men belöning väntar imorn. Puss&kram
Du kanske också gillar
Rösta på mitt bidrag som månadens medlemsguide
-
Hola Guatemala city!
Runt midnatt kom vi fram till Guatemala i Guatemala. Succé! Allt resande från kl 07.00 igår morse gick som på räls. Tog inte färjan över till fastlandet från Utila, utan åkte med en vän till Rubi som kör folk i sin lilla (okej, ganska stor men liiiten mot färjan) eka. Bra beslut! Billigare, inte lika guppigt = inget illamående och vi fick se en HUUGE seaturtle. De är så fina! Tog följe med det brittiska paret från ön som vi hängt litt med och hamnade på en svindyr buss till san pedro sula. men den gick direkt och vi kom fram så.. Väl där gick vi rätt till biljettdisken och…
