-
På Gili Meno är det inga problem att träna på semestern
Den mesta träningen som föregår på Gili-öarna består nog mest i att svinga ganska många stora bägare med svalkande bärnstensfärgad dryck. Särskilt på Trawagan. Men på grannön Gili Meno finns det minsann alla möjligheter att upprätthålla träningen, också på semester. I Indonesien finns det en hel del öar som drar turister. Gili-öarna är några av de mest populära och om du tänkt åka hit behöver du inte oroa dig för att du inte ska kunna upprätthålla formen. Yayas gym på Gili Meno är välutrustat och modernt, på ett jordnära sätt. Här byter du om bakom väggar av bambu och lyfter vikter av sten. Vi var ju tvungna att testa. Sen svalkade…
-
Det sista äventyret: med jätteödlorna på Komodo
Det sista äventyret på vår stora resa var nationalparken Komodo. Där huserar jätteödlan Komodovaranen och vi fick träffa ett par praktexemplar. När vi landade på ön Flores var vi så långt hemifrån vi någonsin varit. Australien var nästan inom räckhåll, men äventyret var på väg mot sitt slut. Vi visste sedan en stund att vi var på väg hem (i hemlighet för att överraska) och lade vår sista upptäckarfärd i Komodo National Park. Det var inte ett misstag. Att vandra över Rincas böljande kullar och genom Komodos djungel var verkligen ett äventyr. Det är en del människor som kommer för att se de stora varanerna, men vi var vid öarna…
-
Det är viktigt att kunna njuta av kontraster på resa
Nu har vi varit nästan en vecka på Flores, den ö i Indonesien med flygplats som ligger närmast Komodo. Här har vi unnat oss lite extra. Särskilt fungerar det fina hotellet som plåster på såren för att jag inte kan dyka på en av de bästa undervattensplatserna på jorden. Det är smärtsamt, jobbigt, olidligt. Men jag vill helst inte prata om det. Vi låtsas som att allt är som vanligt en stund och kolla in dykresortens fina faciliteter. Ni ser på bilderna under att vi har en fantastiskt fin pool, fin utsikt från rummet, havet just utanför och välklippt grön gräsmatta som är lika mjuk som en stundsmatta. Tyvärr är…
-
Finns verkligen paradiset på Gili?
Vi la alla ägg i samma korg kan en väl säga när vi mötte upp våra norska vänner. En båt från Bali tog oss till Gili Trawagan och första intrycket var väl … ja, sådär. Men det finns definitivt en liten del av paradiset här! Det är en liten ö där cyklister och hästtransporter cirkulerar på ringvägen. Eftersom backpackers drar till Gili T för att dricka och dyka (okej, mest dricka) är det rätt ruffigt och inte så jävla noga. Du behöver inte ha tröja på dig för att beställa på restaurang och det gör inget om du går runt och dricker öl på gatorna. Men Gili T är också…
-
På Bali är varje hem ett tempel, men inte alla tempel står på vatten
Det första templet vi besökte på Bali var det med det inte så praktiska namnet Pura Ulan Danu Bratan. Det var dock inte det första templet vi såg, för här har varje hem ett tempel. Men det här templet var någonting utöver det vanliga. Det var på vatten. En skulle kunna säga att vi efter över ett år på resa (milstople!) har fått vår dos av kultur och tempel. Men vi har inte stött på så mycket hinduistiska tempel tidigare. Det finns det gott om på Bali! Och vilket vackert vattentempel vi besökte sedan. Pura Ulan Danu Bratan står i sjön Bratan och speglar sig i dess glänsande yta på…
-
Vi har druckit världens dyraste kaffe direkt från tillverkarens … röv
I Indonesien dricker de inget bajskaffe. Eller, jo det GÖR de faktiskt. Men gott sådant. Och dyrt. Här finns världens dyraste kaffe. Malt på bönor som passerat igenom tarmsystemet hos mårddjuret lawak. En kopp java är grunden för varje klassisk fika. Vi dricker massa, massa kaffe hemma i Sverige. På plats i Indonesien, med ön Java inom synhåll i skrivande stund, MÅSTE en faktiskt testa en kopp bajskaffe. På vår väg över bergen på Bali stoppade vi till på en liten kaffegård och fick följa processen och smaka på det svarta guldet. Det svarta, utbajsade guldet. Lawaken vet precis när frukterna är som bäst, när de är röda och perfekt…
